Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddardottern och hafsmannen. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödt och tumlade fram så glittrande
gladt, som om det ej kunde behärska
sin glädje öfver att just vara det röda.
Det hoppade öfver från purpur till
schar-lakan och från scharlakan till skärt, lekte
i små böljor och hvälfde fram i långa
dyningar, kastade reflexer öfver
tärnornas ansikten, öfver stengolfvet, öfver
allt, som kom i dess väg, och uppförde
sig så öfvermodigt och pockande, att
man ej kunde undgå att märka, att det
ansåg sig själf vara den envåldshärskande,
allom bjudande och rådande, suveräna
färgen.
Men som färgvågornas döttrar höjde
sig de unga tärnorna upp i ljusfloden.
Där de nu kringsvallades af ljuset, tycktes
ock flera af dem likna de hvitarmade
mör, som bo i böljorna. Det var som
om de här sammankommit från alla de
olika jordens vatten.
Där voro några sjöfågelaktiga, med
stora, lätt böjda näsor, bakåt sluttande
pannor, vattenklara utstående ögon och
försvinnande hakor. Håret kring deras
ansikten var blondt, nästan hvitt.
Ögonbryn hade de, men tunna, genomskimrade
af hudfärgen. Och denna var fabelaktigt
skön, skär och glatt som musselskalens
insida. Öfver dem låg något svalt och
kyligt men också något friskt och modigt.
Man tänkte, då man såg dem, att deras
vagga stått vid hafvet liksom måsarnas
bon.
Äter voro där andra, blonda äfven de,
och kommande äfven de från vattnet
men ej från hafvet utan från de djupa
fjällsjöarna. Det var med deras ögon
som med dessa sjöars vatten. Man trodde
dem vara blå, men i verkligheten voro
de grå eller violetta eller grönskiftande.
Och öfver de sköna ögonen höjde sig en
den ädlaste panna, glänsande hvit,
stigande uppåt i jämn sluttning, vacker som
ett snöklädt fjäll. Men, som man ju ej i
verkligheten kunde tro, att dessa
jungfrur kommo ur sjöarna, tänkte man, att
de härstammade från gamla kungaätter,
som lefde sitt instängda lif i undangömda
dalar, hållande fädrens seder heliga. Och
om sommaren, då döttrarna drogo till
säters, vunno de, under ensliga drömmar
vid skogstjärnet och vid att längtande
blicka bort öfver de i midsommarglöd
rodnande snöfjällen och vid att trängta
efter sagans skimmer och bergens
skatter, det trolska djupet i blicken och hyns
rosenfärg och hårets bleka guld.
Där voro ock tärnor, som syntes vara
komna från de trögt flytande floder, som
genomströmma fruktbara slätter. De voro
härligt växta, blekhyade och mörkögda.
I deras stora ansikten gingo läpparna
fram tunna och färglösa, näsan var låg
utan ädel form, pannan bred men ej
hög. De voro sköna i festkläder och
juveler, liksom natten är skön, då hon
är stjärnbeströdd. Likaså voro de mycket
fängslande vid eldsken, då deras stora,
grå ögon blefvo allt mörkare, då deras
hvita ansikten blefvo allt hvitare, och
deras läppar glödde röda. Då syntes
det, som om dessa med det tunga, tryckta
väsendet voro starkast och mest mäktiga
af kärlek, de tycktes rika som den natur,
hvarur de kommit.
Och där funnos andra, åter och åter
andra.
Men bland alla dessa färger och tärnor
stod nu Jesper Muus, sjöfararen, med
gröna, långsynta ögon och långt ljust
hår, i topparna blekgrönt som hafstång.
Han stod och mönstrade tärnorna, som
vore han en ung strömkarl från de strida
strömmar, och som om han blott behöfde
säga ett ord för att en af dem skulle
följa honom. Men det var ej
drottningens mening, att han skulle fä välja
själf. Hon förde honom fram till Kirsten
Thott, som satt långt inne i rummet vid
ljuskäglans topp, så att skymningen
vidtog strax bakom henne.
»Detta, Kirsten Thott», sade hon, »är
Jesper Muus, och den ädle riddaren skall
blifva din man.»
Kirsten Thott reste sig och bugade
för drottningen och riddaren, men sedan
svarade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
