Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider. En vinterkväll. Af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kanske äfven litet sirap därtill, ty
äfven 6- ä 8-åringar kunna hafva sina
affärsberäkningar.
Det blef den gången ett hastigt slut
med funderingar, läsning och fågelbur,
ty bjällror och hästtramp ljödo utifrån,
snön knarrade, släden gnisslade, och så
stannade någon vid trappan.
»Skynda er, pojkar, och rafsa ihop
spånorna, det kommer främmande! Tag
ett ljus, Sara, och se till att taga emot
dem!» Under det mor sade detta, sköt
hon bort spinnrocken, slätade ut sitt
förkläde, jämkade litet på spetsmössan,
tände en sticka i spisen och gick så
bort för att tända ljusen uti den
tre-armade gamla mässingsstaken.
Nu hördes tunga steg och
stampningar i förstugan, så hörde vi fars dörr
knarra och omedelbart därpå höga och
glada välkomsthälsningar. Den
främmandes röst var oss välbekant. Vi
rusade ut, min bror och jag, och där stod
en högrest man iklädd en yfvig
vargskinnspäls och storstöflar. Det var
farbror Palm. Han såg oss icke strax, ty
Sara var i färd med att rulla upp hans
långa röda skärp, men så vände han
sig om, och då fingo vi hälsa. Pälsen
tog far och hängde upp på väggen, och
nu äflades vi att fä hjälpa farbror utaf
med de stora stöflarna. Vi lågo på
golfvet och hade redan knäppt upp de
vid hälen fastsydda breda remmarna,
hvarmed dessa plagg voro försedda.
»Undan, pojkar, jag hjälper mig själf»,
sade gubben, och så trampade han med
ena foten på remmen, och i ett nu hade
han ena benet och foten ur det vida
stöfvelskaftet och lika raskt det andra.
Nu tittade mor ut och välkomnade
gästen, ty farbror Palm var både fars
och mors barndomsvän och därtill gift
med mors bästa vän och skolkamrat.
Han bodde 4 à 5 mil från oss längt bort
vid norska gränsen, men vi voro ändå
där hvarje sommar på besök. Den
resan var alltid efterlängtad, och hos
farbror hade vi roligt, ty han hade barn
jämnåriga med oss, så det var just som
vi skulle varit af samma familj. Nu
väntade vi hälsningar och kanske äfven
skickningar från våra vänner. Farbror
var därför högst välkommen.
Snart sutto vi åter omkring brasan,
då Sara inträdde och bjöd den
främmande pröfva julölet eller som det där
i orten hette »busken» (nybryggdt öl
under jäsning). »Det där har du heder af,
Betty», sade farbror, sedan han tagit sig
ett par djupa klunkar, »det blir bra»,
hvarpå han lämnade familjestoltheten,
den stora silfverkannan med lejonet på
handtaget och penningen på locket, till
far, som också prisade mors brygd,
lämnade kannan till henne och sade,
att hon gärna kunde känna på själf.
Sedan kom turen till oss, det visste vi,
men ändock kappades vi att springa, då
mor ropade oss. Själfva kunde vi icke
hålla kannan, utan mor hjälpte oss.
Drucko gjorde vi, men godt smakade
det ej. Vi ville ändå vara karlar och
sade, att det ölet var det bästa mor
bryggt, hvarpå farbror skrattande kallade
oss »apkattor». Litet knuffade återvände
vi till spisvrån och titburen, där vi satte
oss stilla, tills far framtagit
sjöskums-piporna med silfverbeslagen. Då tände
vi själfmant hvar sin pertsticka och bjödo
gubbarne eld på piporna. Därmed
fjäskades icke, ty vi ville se på de
glänsande locken på piphufvudena. Det var
riktiga silfverhjälmar, sådana som vi
visste att de forna riddarne hade haft,
fastän dessa voro små. »Ja tack, pojkar»,
sade farbror, »gå ut efter min väska,
jag har skickningar till eder från
gossarne hemma», och många bloss ur pipan
hade farbror ej tagit, förrän vi voro
åter. »Se där är paketet», sade han,
»gå nu och sätt er, så fä ni se.» Den
anmaningen var nog onödig, ty i ett nu
hade vi afrifvit papperen, och där hade
vi fått hvar sitt ekorrskinn och hvar
sin »eldförpung» med blanka stål, flintor
och fnöske. Hurra! det var något vi
länge önskat oss och hvad hvar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
