Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider. En vinterkväll. Af Gustaf Schröder - Slotsruinen i Hagaparken. Af Helene Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
götar, vi äro aldrig säkra för missdådare,
och ni har nog hört, att många af oss
blifvit borta, till och med uti mera
befolkade trakter än där uppe i vildmarken,
och jag vet ej, hvarför min gosse hade
en sådan åtrå till den trakten! Gud
välsigne honom! Det var hårdt för
oss att mista honom. Gumman min
fick knäcken af den händelsen och
repar sig aldrig mera», sade gubben
suckande.
Hvad som dragit hans son till det
aflägsna Lima visste nog jag, men då gub-
ben tycktes okunnig därom, teg jag, och,
som sagdt är, gossar, mången västgöte har
omkommit genom snikna och elaka
människor och andra genom olyckshändelser.
Stackars folk, de föra nog ett arbetsamt
och svårt lif! Huru är det nu, parfvel,
vill du ännu bli västgöte?» — Nej, nu ville
jag ej bli en sådan.
Så kom mor in och sade, att vi pojkar
skulle gå ut och äta och sedan krypa
ned i våra sängar, ty klockan var strax 8,
och barn skola alltid lägga sig den tiden,
och däremot var ingen appell.
Slotsruinen i Hagaparken.
,‡-)vor fyrrene suse i lundén
höit over klipper og ström,
der ligger forstenet og bunden
en hensovet kongedröm.
Paladsets grundlag var färdigt,
på klippegrund var det lagt,
det skulle vise sig värdigt
en glimrende konges magt.
For fjerne kommende slägter
det skulle forkynde stort,
hvordan at en konge mägter
få drömme levendegjort.
Så vide strakte sig borgen;
hver dag den i omfång vändt.
Da händte det sig en morgen,
at kongen i döden forsvandt.
Forsvandt og gled som en skygge
ned i det förgångnes ström.
De levende glemte at bygge
den afbrudte kongedröm.
Snart bygningspiadsen stod öde,
og grundvolden blev forladt,
og drömmen sänk med den döde
i drömmenes evige nat.
Men rundt om de tause stene
hvor glemselens ånde flöd,
der viftede sommerens grene,
og vårens livskrafter skjöd.
Nu ränker og roser vilde
de öde kjeldere når,
droslens kjärlighedstrille
fra taushedens hvälving slår.
Skyggerne fälde länge,
legende rundt omkring
de afbrudte trappegange,
der före til ingenting.
Den evigt brusende tone
fra Sverrigs drömmenatur
suser fra fyrrenes krone
henover den döde mur.
Sommernatten sig sänker
elskovsfuld, varm og öm,
og intet levende tänker
på kongens forstenede dröm.
Hel ene Nyblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
