- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
539

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 539 —

Oljor och Fettmor». Detta »sockeränme»,
som går i lösningen då oljor kokas med
blyoxid och vatten för att däraf bereda
plåster, fann Scheele hafva helt andra
egenskaper än vanligt socker: det jäste
ej, kristalliserade ej och tålde långt
starkare upphettning. utan att förstöras. Det
var glycerin, som Scheele upptäckt och
hvars stora betydelse, särskildt för
tillverkningen af sprängämnen, numera är
allmänt känd.

De båda följande åren (1784—85) synes
Scheele hufvudsakligen hafva sysslat med
undersökningar af syrorna i en del droger
och fruktsafter. Han upptäckte därvid
citronsyra och äpplesyra jämte den redan
förut af honom funna vinsyran och
påvisade, att den s. k. rabarberjorden, som
han för öfrigt fann i många andra växter,
utgjordes af kalksaltet af en syra
(oxalsyran), som var identisk med den, som
erhålles vid oxidation af socker med
salpetersyra. Vid denna sistnämnda
process framställde han äfven en annan
syra (sockersyra), hvilken han dock synes
hafva trott vara äpplesyra. Samtidigt
utförde Scheele dock äfven andra
undersökningar, af hvilka särskildt må anföras
att han visade fosfor utgöra orsaken till
»kallbräcka» hos järn. I den bekanta
tyska tidskrift, som utgafs af Crell,
publicerade han dessutom en stor mängd
smärre uppsatser, af hvilka flera voro
af polemisk natur, i det de afsågo att
tillbakavisa främmande vetenskapsmäns
inkast mot hans åsikter.

Scheeles rykte som utmärkt kemist hade
nu länge sedan spridts öfver hela Europa,
hans utomordentliga upptäckterslogo med.
häpnadochbeundran alla dem, som
sysselsatte sig med kemiska studier, och de lärda
samfunden började räkna som en ära att
hafva honom bland sina ledamöter. 1778
valdes han till medlem af
naturforskaresällskapet i Berlin, och 1784 intogs han
uti vetenskapsakademien i Turin. Vid
detta sammanträde var Gustaf III
närvarande. Historien om att konungen
under sin resa fått höra så mycket talas

om den ryktbare svenske kemisten, att
han afsändt befallning, att denne skulle
adlas eller, efter en annan version, nämnas
till riddare af Vasaorden (då mindre
vanligt och mera uppskattadt än nu),
men att vederbörande ej trott
hedersbevisningen afsedd åt en apotekare i en
småstad, utan tilldelat densamma åt en
annan person med samma namn, har
varit mycket spridd men lär sakna ali
grund. Följande år (1785) fick Scheele
i Société royale de Médecine i Paris
intaga plats efter Bergman, som aflidit
1784, men underrättelsen om denna
utmärkelse liksom om inval i lärda
sällskap i Verona och Erfurt, hann ej fram,
förrän Scheele redan lämnat detta
jordiska. På hösten 1785 angreps han,
som förr knappast någonsin varit sjuk,
af ett svårt giktanfall, troligen en akut
ledgångsinflammation. Han fortsatte dock
sina trägna arbeten. Ännu i februari
1786 insänder han till
Vetenskapsakademien sin sista afhandling, »om
galläpplesaltet», hvarmed han förstod samma
kropp som nutidens kemister kalla
gallus-syra och som Scheele alltså upptäckt,
liksom den därur genom upphettning
framställbara pyrogallussyran, ett inom
gasanalysen och fotografien mycket
användt ämne. Hans närmaste planer synas
därefter hafva gått ut på att genom nya
försök närmare belysa den upptäckt han
gjort, att salpetersyran i solljus ger
upphof till »eldsluft» (syre) och hvarom han
redan i Crells annaler publicerat en
mindre uppsats. Men döden korsade
dessa planer. Scheeles sjukdom
förvärrades allt mer, den plågsamma
kramphostan tilltog, krafterna sjönko, och det
blef snart tydligt, att slutet var nära.
På sin dödsbädd ingick Scheele, d. 18
maj 1786, äktenskap med sin värdinna
och företrädares änka, fru Pohl, för att
sålunda tillförsäkra henne laglig
äganderätt till den efterlämnade egendomen
och bekräftade detta genom testamente,
som upprättades och underskrefs den
21 maj på morgonen. Samma dag, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free