- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
540

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 592 —

var en söndag, kl. 1/2 12 f. m., gick den
store forskaren hädan, endast 43]/2 år
gammal.

Af samtida beskrifves Scheele såsom
varande »af medelmåttig växt, frisk och
stark kroppsbyggnad, rundt ansigte, röd
hy och efter utseendet blodfull. Hans
rediga uppsyn förrådde vid första
påseendet ingenting synnerligen
märkvärdigt: men ögonen röjde eld, talet en
formerad stadga, som väckte
uppmärksamhet och förtroende, hvilket senare
dock icke utan närmare umgänge var
så lätt att upptäcka.» »Konst och
förställning saknades alldeles hos honom,
han mente hvad han talte och var uti
vanligt umgänge allvarsam, tankfull och
sökte utom sina mest älskade ämnen
aldrig långa conversationer.» Bragtes
åter vetenskapliga frågor på tal, blef han
i hög grad intresserad samt kunde då
lätteligen förmås att utförligt redogöra
för sina åsikter och till och med bestyrka
dem genom förevisande af talrika
experiment. — Ehuru han endast sällan gaf sig
tid att deltaga i umgängeslifvet, var han
dock ingalunda någon människoskygg
enstöring. Hans vän, prosten Karl Johan
Ahlström i Köping, som d. 28 maj 1786
förättade jordfästningen öfver Scheele
och vid hans graf höll ett varmhjärtadt
minnestal, berättar däri, huru Scheele
roades af oskyldigt skämt och äfven
själf stundom deltog däri men vantrifdes
i sällskap, där förtal, fåfänga eller smicker
var samtalets innehåll och från dem »med
otålighet hastade till sina böcker och
deglar tillbaka». Han var en uppriktigt
from man, »en kristen af äkta slaget, ty
han beflitade sig mera om att vara det
än att synas.» I sitt enskilda lif var han
oförvitligheten själf. Genom redbarhet
i sina affärer och i utöfvandet af sitt
yrke vann han allmän aktning och kärlek
i det lilla samhälle, hvars medlemmar
vid hans graf mera sörjde en bortgången
vän än en forskare, hvars stora
ryktbarhet de väl hört omtalas men näppe-

ligen förmått rätt uppskatta. Med den
största måttlighet och sparsamhet för
egen del, hvarigenom det blef honom
möjligt att efter sin bosättning i Köping
på relativt kort tid betala apotekets skuld,
förvärfva sig egen gård och framför allt
ställa i ordning ett efter den tidens
anspråk utmärkt laboratorium, förenade
han en i det tysta verkande
hjälpsamhet mot andra. Oaktadt han
naturligtvis insåg betydelsen af de upptäckter,
till hvilka hans trägna forskningar ledt,
talade han alltid om sin vetenskapliga
verksamhet med den anspråkslöshet, som
är kännetecknande för den verkliga
storheten. »Gud vet om mitt ringa kemiska
arbete sådant förtjenar», utbrister han i
ett bref, skrifvet efter underrättelsen att
Vetenskapsakademien (1784) förnyat det
honom tilldelade understödet, »ty jag
drifver detsamma såsom ett biverk för att
icke eftersätta min pligt uti Apothequet.»

Den framställning af Scheeles
vetenskapliga verksamhet, som i det
föregående lämnats, har af lätt insedda skäl
måst blifva kort och ofullständig. Den
som aldrig så litet sysslat med kemiska
studier torde dock däraf kunna finna —
om han ej visste det förut — af hvilken
ofantlig betydelse flertalet af Scheeles
arbeten äro, huru han verkat banbrytande
inom de flesta af den stora kemiska
vetenskapens särskilda områden. Den
allmänna, oorganiska, organiska,
fysiologiska, farmaceutiska, tekniska kemien,
metallurgien och agrikulturkemien, alla
dessa special-vetenskaper, som numera
hvar för sig äro så omfattande, att
knappast någon förmår att till fullo öfverskåda
en enda af dem, stå i förbindelse till
apotekaren i Köping för epokgörande
upptäckter. Låt vara, att det endast
i en vetenskaps barndom är tänkbart
att en enda man skall kunna utföra så
mycket arbete af grundläggande natur;
detta förringar naturligtvis på intet sätt
Scheeles förtjänst att hafva sett så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free