Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern vid Trädgårdsgatan. En återblick. Af Emil Grandinsson. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retad tigrinna: »Akta er, don Alfonso
af Ferrara, min fjärde man/» huru han
å sin sida med våldsamt tilltvingadt
lugn, under hvilket likväl en hel vulkan
af kufvadt raseri sjuder, ställer sig
framför henne och uppräknar alla hennes
brott, redogör för ali den makt och ali
den strafflöshet, som hon tror tillkomma
en päfves dotter, en värdig ättling af
den fruktansvärda familjen Borgia, och
slutar med dessa ord: »Men ni är hustru,
undersåte och tjänarinna åt Alfonso af
Este, hertig af Ferrara, och ni är i
Ferrara!» — skall aldrig glömma, hur
hans blick kastade flammor, hur hans
gestalt växte, huru orden, ett efter ett,
föllo som glödande stenar ned på den
brottsliga kvinnans hufvud och tvang
henne ned i stoftet för denna våldsamt
utbrytande, länge kufvade vrede, medan
han stod där som en straffande
envåldshärskare, utan en åtbörd, kufvande henne
endast med blicken, som man tämjer
ett vilddjur. Det var stor, äkta,
oförfalskad konst detta, just därför att det
var en sä omutlig natursanning som
gjorde sig gällande i allt.»1
Som sagdt, teatern vann under detta
spelår mycket i konstnärligt afseende.
Kritiken förutsade (i Nya dagligt
allehanda, okt. 1843): »Skulle vi våga en
spådom, så vore det den, att vi här om
något år torde finna en dramatisk scen
och repertoir, som vida öfverträffar den
k. teatern.» Eftervärlden vet, att
spådomen slog in; de närmast följande
åren visade det. — Men den från början
osäkra ekonomiska ställningen ville ej
stadga sig, och innan årets utgång måste
Lindeberg afträda fastigheten till sina
borgenärer. Dessa uthyrde teatern till
en kommitté, bestående af Lindeberg,
Torsslow, Stjernström, orkesteranföraren
Ahlström samt en utom teatern stående
person. Skådespelartruppen, som
betydligt reducerats, bildade ett bolag och
spelade på lott. Snart öfvergafs äfven
1 Frans Hedberg: Svenska skådespelare, sid 37.
i —
denna organisation, och 1846 såldes
teaterhuset på öppen auktion för 65,250
rdr rgs till ett bolag af nio personer,
hvilka uthyrde teatern åt Torsslow, som
vid sin sida hade Stjernström som
styresman för scenen. Teatern kallades
därefter »Mindre teatern».
Att i detalj skildra teaterns öden under
den Torsslow-Stjernströmska perioden
skulle vara att mycket tala om lysande
konstnärliga segrar och om en allt bättre
ekonomisk ställning. Men det skulle
föra oss vida att följa repertoiren steg
för steg; vi måste inskränka oss till att
nämna några roller, i hvilka »Mindre
teaterns» sujetter företrädesvis vunno
samtidens beundran och ett rykte, som gått
till eftervärlden. Olof Ulrik Torsslows
snille gaf här gestalt åt många mäktiga
figurer; i detta galleri intagas
hedersplatserna af Kung Lear, Ludvig XI,
Kardinal Montalto i »Klostret Castro»,
Michel Perrin och Grefve Strozzi i»Strozzi
och Martino», jämte hans förut nämnda
skapelser. Ett yngre släkte, som ej sett
dem, har ej mycket att säga om dessa
skapelser; vi böra med aktning och
förtroende lyssna till hvad de äldre därom
förtälja. Må det därför tillåtas mig att
än en gång citera den författare, hvars
skildring af en scen i »Lucretia Borgia»
jag nyss återgaf. Han säger om Torsslow
i hans kanske allra största roll, Delavignes
Ludvig XI: »Det var ett mästerstycke
i återgifvandet af en säregen karakter,
en skapelse, som hos oss söker sin like.
Denna blandning af statsklokhet,
dödsfruktan, grymhet, list, en sorts knarrig
godlynthet, hätskhet och fromleri
framställdes af Torsslow under den mest
originella skepnad man gärna kan få se
vandra öfver en scen. Dödsscenen var
i synnerhet beundransvärd genom det
psykologiska skarpsinne, hvarmed
konstnären just i den lät alla de ofvannämnda
skiftningarna hos en världshistorisk
gestall framträda, och endast det sätt,
hvarpå han tummade sin amulett, medan
den halfslocknade blicken ännu liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
