Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marknadsresan till Jokkmokk. Ett kapitel ur en samling ströftåg i Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dryckesskopa af förgylldt silfver, troligen
från 1600-talet, och med detaljer i drifvet
arbete, hvilken jag naturligtvis gärna
ville åt. Därför tog jag Anders
Pavelson Rassa med som tolk för att riktigt
kunna föra fram mina önskningar. Men
huru vi tiggde och huru mycket jag än
bjöd, förblef Amma obeveklig: han hade
ärft sin »kosa», sin skopa, och ville lämna
den som arf åt efterkommande, hvilka
sedan finge göra med den hvad de gitte.
— Nå, det kunde ju ej hjälpas då! —
Nu föll februaridagens tunga skymning
hastigt öfver all bygden.
Från början hade jag tänkt att dagen
därpå begifva mig till Gellivare öfver
Ligga och Porjus, men något tåg gick
nu tyvärr ej ned till Lule på flera dagar.
Dessutom funnos hvarken några
Kaitum-lappar eller Porjus-bor, som kunde lämna
mig skjuts — de hade nämligen ej besökt
marknaden på grund af de efter
snöfallen tråkiga vägarna. Jag funderade
ett tag på att envisas och ändå gifva
mig af till Gellivare, om det så skulle
bli på skidor, men härtill var tiden
verkligen för knapp, enär jag
skyndsamt borde vara tillbaka i Lule för att
vidtaga förberedelser till den expedition
i nordligaste Lappland, som jag stod i
begrepp att företaga. Till följd häraf
reste jag på älfven och landsvägen de
tjugu milen ned till residensstaden igen.
Väglaget var nu betydligt försämradt
efter tövädret, älfven stod stycktals lik
en sjö, med flödvatten öfver istaket, och
ansträngde ofta hästarna mycket.
Kungsådran gick flerstädes öppen, medan vid
landfästet strandisarna satt sig, där man
färdades tätt invid den terrassformiga, af
skör råk-is genombrutna, grönskimrande
»landkallen».
 |
| Ung Tuorpon-lappska. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
