- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vid Breitenfeld. Dramatisk episod af K. A. Melin. Med 6 teckningar af David Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<smalIll. D[avid] L[jungdahl] -92</smal
Ill. D[avid] L[jungdahl] -92


Ett rum hos borgmästaren. En dorr leder till
ett inre rum, en annan till förstugan. Ett fönster
pà ena sidan, nära förgrunden.

STEN, halßiggande få en bädd. KÄTHE och
NIKLAS inkomma med en kista.

Käthe.

Tack, Niklas! — Här! — Jag tror, det kostar på?

(till Sten)
Ligg bara still!

Niklas.
När man är gammal, si —

(går)

Käthe.

Den här har jag haft gömd se’n första dagen,
då man dig förde hit . . .

Sten.

En lycklig stund!
Käthe.

Har kan du säga så! Så illa slagen
och sargad som du var! Jag fick ej blund
i mina ögon under hela natten.

Sten.

Du är en ängel!

Käthe.
Tig med sådant prat,
om jag skall stanna! — Men här är nu skatten,
som blef mig anförtrodd, (drar kistan närmare)

En lång soldat,
tysk var han säkert inte, kom om kvällen
och hade kistan med . . .

Sten.

Hur såg han ut?
Käthe.

Var tyst! — Får man då aldrig tala slut! —
Grått hår, blå ögon, ärr på flere ställen . . .

Sten.

Min gamle Björn, det är jag säker på.

Käthe.

Han bad, så mycket kunde jag förstå,
att kistan skulle aktas riktigt noga
och gömmas, tills du blefve frisk igen.
Den är rätt tung, vi måste båda knoga
för att rå med den, men din gamle vän,
den långe knekten, tog den som en vante.

Sten.

Det tror jag nog.

Käthe.
Tänk, hvilken dyrbarhet
den kistan måtte rymma! Han, du vet,
hvad var det nu han hette, din bekante?

Sten.

Björn.

Käthe.

Hvilket lustigt namn! — Bi-örn, Biörn!
Han var så aktsam om den. Jag fick gömma
den under några kläder i ett höin
uti mitt eget rum.

Sten.
Jag kan ej glömma
hvad allt du gjort för mig.

Käthe.

Så tyst med det!

Tag nu din skatt!

(instättsamt)

Är det en hemlighet,
och skall jag gå min väg?

Sten.

Nej, stanna gärna
Du räddade mitt lif; jag äger ej
en hemlighet för dig, du ljufva tärna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free