Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Olavus Petri. Af Fredrik Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande enkla, då redan länge endast med
möda tydbara inskrift: »Hic requiescit
vir venerandus, D:n Magister Olaus
Petri, minister evangelii, & Holmensis
ecclesiæ Pastor. Obiit Anno Domini
1552. die 19. Aprilis. — Post tenebras
spero lucem. — Non me pudet
evangelii Christi; potentia enim Dei est ad
salutem omni credenti. Rom. I.» [1]
Olavus ägde i sitt äktenskap tvenne
barn: sonen Reginald, som på konung
Gustafs bekostnad fick tillfälla att
studera i Tyskland och där förvärfva
magistergraden, samt dottern Elisabeth,
som blef gift med en viss Ericus Petri.
Deras lefnadsöden äro för öfrigt
obekanta. —
I Olavus Petris person, af hvilken
här blott en svag och mycket
ofullkomlig skuggteckning kunnat
uppdragas, träder oss till mötes den
upplyftande och manande bilden af en man
med rik och mångsidig begåfning,
storslagen och ädel karaktär och aldrig
svikande kärlek till redligt oförtrutet
arbete. Både som människa och som
kyrkoreformator röjer han en slående
själsfrändskap med sin store lärare,
Luther, hvars mäktige ande kännes igen
i det mesta af hvad lärjungen talat,
skrifvit och handlat. Likasom det nu
med rätta blifvit sagdt om Luther, att
han trots alla banbrytande
reformatoriska tankar och uppsåt, som
känneteckna honom såsom en den nya tidens
man, trots den innerst från alla
mänskliga auktoriteter frigjorda kristna tro,
som besjälade honom och i den
katolska kyrkans ögon gjorde honom till en
affälling, dock i många stycken var och
förblef en medeltidsmänniska i alla sina
lifsdagar, så gäller detta äfven om
Olavus, om än kanske i något mindre
grad, enär ju hos lärjungen allt
framträdde i mindre dimenstioner än hos
mästaren. Men det fanns dock hos
båda dessa män en på en gång
reformatorisk och kristlig lifsåskådning, som
stod i förbund med tidens bästa krafter;
det länder dem till evärdlig berömmelse
framför flertalet af epigonernas släkte.
Det torde också knappast kunna
anses alltför djärft att våga det
påståendet, att därest vi inom den evangeliska
kyrkan i våra dagar vilja verka i en
af kristendomens ande befruktad
mänsklig och fosterländsk odlings intresse,
hafva vi att anknyta vår verksamhet
hvarken till 1580 (konkordieboken), resp.
1593 (Upsala möte), eller ens till 1530
(confessio augustana), utan till
reformationens första skede, då evangelii
rena, ogrumlade källåder klarast
framväller i Martinus Luthers och hans
svenske lärjunge Olavus Petris mäktigt
väckande lystringsord.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
