Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett återseende. Skiss af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ÅTERSEENDE.
41
såg rakt framför sig och stannade
slutligen midtför det lilla kaffesällskapet,
halft undanskymd af ett äppelträd. Hon
såg ej på någon af dem och sade icke
ett ord. Efter en stund ansåg fru
Hofberg sig föranledd att bryta tystnaden
och frågade:
»Hvem är det, som söks?»
»Ä de nån flicke här, som heter
Agusta?» sporde den främmande,
fortfarande med bortvändt ansikte.
»Ja, men hon är inte hemma för
tillfället, hon är i hagen och mjölkar.»
»Jaså».
Längre paus. Man hör endast
ringningen af patron Hofbergs
nyckelknippa.
»Kanske det är någon släkting till
Augusta?» frågade frun i huset och
satte koppen ifrån sig.
»Ja, jag ä henneses mor.»
»Stig då upp på verandan och vänta.
Augusta kommer nog snart.»
Gumman satte sig långsamt i
rörelse, men blef stående som en träbild
nedanför trappan, som det tycktes
försjunken i djupsinnigt betraktande af
den halfstekta hunden, som sneglade
på henne med ett sömnigt öga och
tydligen dagtingade med sig själf, om
han kunde slippa ifrån den
ansträngningen att skälla.
Man gjorde uppbrott från kaffebordet.
Herr. Hofberg gäspade, skakade på sig,
stoppade in nyckelknippan och gick till
sina sysslor. Hans fru började plocka
i ordning kopparna på brickan och
sade:
»Nu skall Augusta bli något glad,
hon har inte sett sin mor på öfver
fem år.»
Därmed steg hon upp och gick in.
I förbifarten nödgade hon bondgumman
att stiga upp på verandan och slå sig
ner där. Huspigan kom ut och tog
bort kaffebrickan. Unga frun kröp upp
på järnsoffan, så lång hon var, och
somnade med hufvudet i sin mans knä;
han hade tappat sin slocknade cigarr
och gjorde besynnerliga rörelser med
hufvudet, som tycktes sitta löst och
slankade än upp och än ner, än åt
höger och än åt vänster.
Nu kom fru Hofberg ut på verandan
med en stor kaffekopp, omgärdad af
hvetbrödsskifvor. Hon försökte inleda
ett samtal med den främmande, men
det hade sig icke så lätt, ty gummans
alla själsförmögenheter tycktes
koncentrera sig på trakteringen. Men då
kaffet var urdrucket och den sista långa
brödskifvan samvetsgranntuppäten, reste
hon sig, neg och tackade och tog i
hand, och sedan var det som om
hennes tungband lossnat.
Hon berättade säfligt och entonigt,
att hon och hennes gubbe hade haft
ett angeläget ärende in till Norrköping
och farit hemifrån klockan tre i morse.
Det var en lång resa, tre hela mil,
men se, de måste nödvändigt tala med
en advokat, för en elak granne ville
ta ifrån dem ett stycke hagmark, och
nu skulle det bli process af. Och efter
de voro så pass nära Augusta och inte
hade sett henne på öfver fem år, ja
inte se’n hon gick och läste, och efter
de där affärerna hos advokaten hade
blifvit uträttade fortare än de tänkt sig,
så hade både hon och hennes gubbe
tyckt, att de gärna kunde fara och
hälsa på flickungen; det blef, förstås,
sex fjärdingsväg längre för Grållan att
springa, men det var söndag i morgon,
och då fick hon hvila sig hela dagen.
Sedan började hon göra frågor om
sin dotter, ville veta, om hon hade
hälsan, om hon skötte sina sysslor
ordentligt, om hon gick i kyrkan hvar
söndag, hur ofta hon gick till nattvarden,
och om hon läste i testamentet och
psalmboken, som hon hade fått, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
