Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konst. Vincent Stoltenberg-Lerche. †. Af H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
H. W.
ning, at det også må have en egen
kunst».
I Düsseldorffs konstakademi vann Lerche
inträde 1857, arbetade nära 2 år under
ledning af akademiens tyske lärare Köhler,
Schadow, Karl Müller, blef därefter
hand-ledd af Gude och begynte 1860 studieresor
och själfständigt arbete. Sina första
framgångar vann han som arkitekturmålare i
akvarell och olja, öfvergick därpå till
genretaflor och sammanslog båda arterna till ett,
därvid ömsom figurerna, ömsom
arkitekturen spelar hufvudrollen.
Efter en studieresa i Norge 1863 fick
Lerche ett stipendium, for till Venedig och
arbetade där med stor ifver och
hängifvenhet. Här fann han rika material både för
arkitektur- och genremåleriet. Ett annat
»välsignadt land» blef för honom
Rhentrak-ten. Där vann han 1866 sin maka, där
ströfvade han ofta omkring och ritade af,
företrädesvis munkar. Den naturliga
humor och skalkaktighet, som tidigast tagit
sig uttryck i sarkasmer och »spydigheder»
med tunga och penna, fick nu ett präktigt
aflopp i hans pensels sammanställningar af
klosterlifvet med vällefnaden. Hans
klosterkällare, refektorier, klosterbibliotek, med vin
och vildt, med munkar och prelater, med
helgonbilder och tiondegifvàre, ha burit
hans konstnärsnamn vida omkring. Och
så växte hans mod med framgången.
Han grep till pennan och ritstiftet för
att öka sin publik, och han, som Viktor
Rydberg, gick i striden med den ärliga
af-sikten att såra och döda. Det berättas,
att klosterfolket i Rhentrakten satte in
Lerche i litanian, och så — till på köpet —
läste en stor publik hans namn som Sankt
Lerche! Det var ju en naturlig upplösning
af förkortningen St. framför hans namn,
tycktes det. Ja, en munter vän diktade
till och med en visa om »Sanct Lerche,
störste helgen i vår Nord, san». Slutligen
måste han rent af ändra sin namnteckning
till Stoltenberg-Lerche, ehuru det första
namnet, liksom Vincent, var ett dopnamn,
hvilket far och farfar burit före honom,
emedan farfarsfar varit gift med en
Stoltenberg. I senare tyska utställningskataloger
finner man honom icke längre under
bokstafven L, utan nedflyttad till 6".
Ären 1866—84 voro Lerches bästa.
Hans hem i Düsseldorff var ett gästfritt
hem, både för tyska och nordiska gäster,
han deltog lifligt i »Malkastens»
(konstnärsklubbens) förströelser, han sålde sina taflor
raskt, så snart han hann fullborda dem,
och hade afnämare både i gamla och nya
världen. På utställningar var han också
flitigt med, mest i Sverige, Tyskland och
Holland. Studieresor gjorde han esomoftast.
Från 1865 lemnade hans penna och ritstift
bidrag till Ny Illusterad Tidning, bland
hvars stiftare voro två af hans
Düsseldorfls-vänner, Edvard Bergh och Wilh.
Wallander. 1866 kom han själf till Stockholm
på sin » wedding-trip», öfversvallande glad
att icke tio år förut ha lydt de förståndiga
råden att icke blifva målare, enär han icke
var för dum att taga ämbetsexamen!
Under en lång följd af år var Lerche flitig
medarbetare i den nämnda tidningen. Två
gånger reste han som tidningens
korrespondent, 1873 vid kung Oskars kröning i
Trondhjem, 1877 vid Upsala universitets
400-års-jubileum.
Det var vid återkomsten till Stockholm
från dessa Upsala-fester, som Lerche för
en liten kamratlig middag hos sin vän,
redaktören af N. I. T., vid hans skrifbord
komponerade den lustiga matsedel •— både
ord och bild — som här reproducerats.
Middagsgästerna voro lutter filosofie
doktorer, alla utom Lerche. Henrik Ibsen var
med — och hade den oturen att af en
finsk professor bli tillfrågad, om han var
medicinare! Men det var ett litet
misstag på b och p i namnet, som ledt den
gode professorns öra på villovägar, och
ingen förstämning kunde råda i ett så gladt
lag, allra minst när Lerches matsedel
tagits i betraktande. Och när slutligen
värden hemtade sin 21-åriga lagerkrans —den
äldsta i laget — och med bifall af alla
doktorerna promoverade Lerche, hvars
latinska matsedel fick gälla som fullgodt
spe-cimen, blef »Sankt Lerche» för aftonen
förvandlad till »Doktor Lerche». — »Men —
replikerade han — ingen mediciner alligevel;
den glæde må de gode gamle tanter
und-være.»
Lerche samlade några af sina på
svenska och tyska i illustrerade blad tryckta
uppsatser och utgaf dem på norska i två
oktavvolymer (1872, 74) under titeln:
»Med Blyanten. Löse Blade af en Malers
skizzeböger. Med initialer af V. St.
Lerche». Den första trycktes i Tyskland, den
andra i Stockholm — tryckfelen hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
