Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leo XIII. Af Claes Lagergren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
CLAES LAGERGREN.
nen, att de aldrig med nog kärlek,
vördnad och lydnad kunna gälda hvad deras
moder gjort för dem. Utan tvifvel
flyger då hans tanke tillbaka till den
älskade hädangångna och
barndomshemmet i Carpineto.
Pius VILs efterträdare på Petri stol,
Leo XII, kallade emellertid i oktober
1824 Jesuiterna till Rom att där åter
öfvertaga ledningen af det stora
Collegium Romanum, som af Gregorius XIII
blifvit grundadt för dem. Bland de
1,400 lärjungar, som där inskrefvos, var
äfven Joakim Pecci. Den äldre brodern
Josef hade, djupt berörd af moderns
död, känt sig oemotståndligt kallad att
blifva präst och erhöll faderns tillåtelse
att inträda i Jesuiterorden.
För Joakim började i Collegium
Romanum en oafbruten bana af lysande
framgångar. Det fanns ej en pristäflan,
ur hvilken han ej utgick som segrare.
Han tog priset i latinsk prosa och i
latinsk poesi. Det senare var ett svårt
prof. De täflande skulle nämligen inom
sex timmar under lärarnes uppsikt och
utan böcker komponera ett visst antal
latinsk vers öfver ett gifvet ämne.
Ämnet var Belzasars fest, och’Pecci skref
deröfver 120 hexameter, för hvilka
exa-minatorerna enhälligt tillerkände honom
priset. Han vann likaledes priset i
grekiska och utsågs att i högskolans stora
sal inför alla lärare och lärjungar i ett
tal på latin göra en jämförelse mellan
antikens Rom och den kristna världens
hufvudstad, hvilket han fullgjorde till
allas beundran. Han var då endast 14 år.
Under jubiléet 1825 kom den unge
Pecci för första gången i personlig
beröring med dåvarande påfven, Leo XII.
En deputation af lärjungarna i
Collegium Romanum mottogs nämligen i
Vatikanen, hvarvid Pecci hade utvalts
att på latin tacka den helige fadren
och för honom uttrycka romerska skol-
ungdbmens lyckönskningar. Léo XII
lär ha varit mycket nöjd med både
latinet och de tankar, som därpå
uttrycktes.
Den vetgirige ynglingen fortfor att
taga sina pris, äfven i andra ämnen,
såsom fysik, kemi, matematik och
filosofi. Han inskrefs 1830 i registret i
Collegium Romanum såsom teologie
studerande och erhöll efter nya
akademiska triumfer redan två år därefter sitt
diplom som teologie doktor. Han
inträdde därpå i L’academia dei Nobili
Ecclesiastici, ett institut, som är danadt
för de prester, som vilja ingå i
diplomatisk tjänst, en plantskola för hvad
kyrkan äger ypperst af förmåga och
begåfning. Där fullbordade han sina
studier år 1837. Under sin vistelse
därstädes deltog han i en täflan om ett
pris af sextio sekiner, som var
belöningen för den, som skref den bästa
afhandlingen öfver en tes om kanonisk
lag. Han vann priset.
Leo XIII tycker om att påminna
sig dessa dagar på studiebänkarna. I
en af de cirklar, som höllos förra året
i hans enskilda bibliotek, då samtalet
just fördes om dessa lärdomstäflingar
för ungdomen, flög ett skämtsamt drag
öfver ögonbrynen på den gamle
Ponti-fex maximus, och med en vändning åt
sidan sporde han:
»Är icke Mgr Kirby här i dag?
Hvar är ni, Mgr Kirby?»
En gammal stapplande, mycket böjd
präst reste sig. Det var Mgr Kirby, det
irländska seminariets rektor.
»Jag är här, helige fader.»
»Nå Mgr Kirby, mins ni icke, att
vi två, ni och jag, hafva slagits om de
sextio sekinerna? Ja, vi slogos tappert
om dem», sa.de han, vänd till
kardinalerna. »Men jag vann dem.»
Han fortsatte därpå att berätta härom
med den ljusa blicken hos åldringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
