Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leo XIII. Af Claes Lagergren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO XIII.
101
det gamla katolska universitetet i
Lou-vain. Han lyckades äfven förverkliga
sin idé att grundlägga ett belgiskt
seminarium i Rom för uppfostran och
undervisning af präster.
Efter endast två och ett halft års
vistelse i Belgien återkallades han helt
oförväntadt af påfven på hösten 1845.
Gregorius, som kände, att hans lefnad
nalkades sitt slut, och som förutsåg och
förutsade, hvilka stormar voro i
antågande, och som snart, 1848, skulle rasa
öfver Europa, ville, sade man, hafva den
omtyckte och duglige mannen till hands.
Därtill hade äfven kommit invånarnes
i Perugia bön och anhållan hos påfven,
att han måtte utnämna deras forne
civilguvernör till biskop för Perugias
ärkestift, som nyss genom dödsfall blifvit
ledigt. Innan Mgr Pecci begaf sig hemåt,
begagnade han sig emellertid af
tillfället för att göra en resa i England. Han
föreställdes där för drottning Viktoria i
S:t James’ palace och följde med största
intresse parlamentets debatter. Han
besökte dessutom flera af de större och
intressantare städerna och i första
rummet naturligtvis Oxford. Det var just
vid den tidpunkt, då doktorerna vid
Oxfords universitet öfvergingo till
katolska läran. Han kände redan förut
Wiseman (författaren af Fabiola), fyra
år senare kardinal-ärkebiskop af
Westminster. Han kom här i dagligt
umgänge med honom och äfven med den
store Oxfordmannen doktor Newman,
som det blef honom själf förunnadt att
fyrtio år senare förära den romerska
purpurn. Från England tog Mgr Pecci
vägen öfver Paris, där han uppehöll
sig flera veckor på våren 1846. Han
blef där presenterad för Ludvig Filip
och drottning Marie Amelie,
drottningens af Belgien föräldrar, som redan
genom hennes bref ansågo sig känna
Mgr Pecci.
Vid hans återkomst till Rom den
22 Maj 1846 låg påfven Gregorius på
dödsbädden, och det var endast i hans
pontifikala svepning, som Mgr Pecci fick
återse honom.
Strax efter konklaven lemnade han
Rom och begaf sig till Perugia, där
han med stor högtidlighet under
klockringning och folkets jubel gjorde sitt
intåg. I trettiotvå år eller under hela
Pius IX:s regering stannade han där
som ärkebiskop. I detta Perugia med
dess långa, backiga gator, dess nobla
piazza, dess feodala palats och åldriga
kyrkor med målningar af Rafaels
mästare Perugino, omgifvet af harmoniska
kullar och blånande berg, ett landskap,
som man återfinner i Rafaels
bakgrunder — med Assisi inom synhåll, där
Italiens stämningsfullaste kyrka bär
namnet och bevarar minnet af dess heligaste
man, i denna umbriska landsortsstad,
tjärran från världens bullrande
skådeplats fick nu dess ärkebiskop, den
blifvande påfven, åse de mest vidtomfattande
omstörtningar i Europa. Hvilken
tidsram för märkliga händelser bilda icke
dessa trettiotvå år från 1846 till 1878!
Revolutionen kastade snart troner i
stoftet — republiken segrade i Paris såväl
som i Rom. Så kom Frankrikes
ödesdigra inblandning i Italiens
angelägenheter; Napoleon III, Viktor Emanuel,
Garibaldi, Cavour, Solferino och
Magenta, dånet af kejsardömets fall vid
Sedan, Roms kapitulation och införlifvande
med Italien, den preussiska
stormakten med kejsar Wilhelm och Bismarck.
Och under det att allt detta skakade
Europa, sysselsatte sig ärkebiskopen i
Perugia med genomgripande
förbättringar i sitt stift. Bland dessa låg honom
de unga presternas intellektuella och
moraliska uppfostran isynnerhet om
hjärtat. Man finner honom oftast i
Perugia omgifven af sina kära ynglingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
