- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
68

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Min första färd till klippboningarna på Mesa Verde. Af Gustaf Nordenskiöld. Med 5 bilder efter fotografier af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

GUSTAF NORDENSKIÖLD.

sönerna, alla voro nere i canon, men att
några af dem troligen snart skulle komma
upp för att hemta proviant, och då kunde
jag följa dem ned, när de återvände.
Föröfrigt skulle de kanske alla komma
upp för att fira »the 4th of July»,
amerikanarnas nationalfest, som skulle inträffa om
ett par dagar. Jag måste således lugna
mig tills vidare, men tiden förflöt
hastigt under kortare utflykter i
grannskapet af ranchen. Så kom den fjärde
Juli. Några af »the boys» kommo upp
från canon, och dagen till ära aflossades
revolverskott och firecrackers, ett slags
otäcka smällande fyrverkeripjeser. Små
pojkar roade sig med att tända sådana
firecrackers midt under näsan på
förbigående för att sedan njuta af deras
förskräckelse. Så vidt jag kunde se,
bestod hela nationalfesten i ett
oafbrutet knallande, och jag kunde med
fullaste hjärta instämma med en yankee,
som förklarade, att »ön the fourth of
July we Americans ali make fools of
ourselves.»

Följande dag skulle vi anträda
rid-färden till klippboningarna. När jag på
morgonen kom ut på gården framför
stugan, voro förberedelserna i full gång.
Richard W„ den äldste af »pojkarne»,
skulle med två af sina bröder till
Man-cos Cafion, där de hade upprättat ett
läger, för att därifrån kunna öfvervaka
de stora hjordar af nötboskap, som
ströfvade på platåerna. Våra tre ridhästar
sadlades, tvenne andra hästar fingo på
sina ryggar bära vår packning,
bestående af proviant och filtar. Det dröjer
något, innan allt är klart, och jag har
har god tid att taga sadlar och annan
utrustning i betraktande. Sadlarne äro
af en alldeles egendomlig typ, tunga
(ofta vägande 20—25 kilo) och starka.
Framtill är anbragt en grof stålknapp,
som tjänar att fasthålla den slungade
lasson. På sidorna finnas talrika remmar,

vid hvilka diverse packning fastgöres.
Dubbla gjordar fasthålla sadeln; den
främre af dessa spännes nästan så hårdt
en man förmår. Styrka och stadga hos
sadeln är det första vilkoret. Om en
cowboy tappar sin lasso, måste han
kunna i vildaste fart, hängande fast med
ena handen, kasta sig ned på sidan af
hästen, så att han når marken och kan
uppfånga repet. Det är klart att en
sådan rörelse frestar på sadelns och
gjordarnes styrka. Till betsel användes
vanlig stång med enkla tyglar.

Emellertid äro vi färdiga att bryta
upp. Richard rider i spetsen, och det
bär af i skarpt traf öfver åkerfälten in
i den låga piüononskogen. Vi följa en
stig, som leder genom en sidocafion till
Mancos. Jämte packhästarna drifva vi
framför oss tvenne halfvilda unghästar,
som Richard hade stött på i skogen,
och som skulle föras ned till den stora
hästhjord, hvarifrån de förirrat sig. Det
var ej lätt att hålla reda på dessa djur.
De sökte oupphörligt att undkomma i
den täta buskskogen, men i samma
ögonblick, en af dem försvinner mellan
träden, sätter Richard sporrarne i sin
häst, och tvärs öfver buskar och stenar
bär det af in i skogen. Häst och
ryttare äro försvunna inom ett ögonblick,
och endast trädgrenarnas brakande
förråder den väg, de tagit. Efter en stund
blir det tyst; de äro utom hörhåll. Så
förnimmes åter ett brakande allt
starkare och starkare. Fram störtar ur
skogsbrynet rymmaren och tätt efter honom
hans förföljare. Det är en spännande
jakt; den flyende hästen kastar sig
öfver vägen och söker nå skogsbrynet
på andra sidan men hejdas här af
en ryttare. Ett rapp med ändan af
lasson jagar honom några hundra steg
framåt gångstigen, där han uttröttad
stannar. Vi kunna dock ej i längden
hålla samman de fyra hästarna. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free