Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - G. von Rosen. Af Karl Wåhlin. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. VON ROSEN.
87
föll ej mången in, att det kunde ligga
en konstnärlig accent, en medveten
afsikt eller en ofrivillig inspiration i denna
starkt förandligade gestalt med tycke
af ett asketiskt helgon. Men taflan har
år ifrån år vunnit i intresse såsom
ingen annan i vår moderna svenska
afdelning. Den är också mera än det mesta
ett alster af personlig konst.
Konstnärens första större arbete
efter hemkomsten blef det bekanta
ståtliga och karaktärsfulla porträttet af
Karl XV (1873), som af konung Oscar
II skänktes till grefve Fries
afFriesen-borg, där konungen, hälsande med
framräckt hand, reser sig upp ifrån sin tron,
mot bakgrunden af en gobelin, å
hvilken allegoriska gestalter tolka hans
konstnärliga håg och höja lagerkransen
öfver hans hufvud. Två år därefter
följde porträttet af Oscar II, stående
med korslagda armar vid sitt skrifbord.
De båda konungaporträtterna inleda en
serie bilder af till stor del framstående
och bemärkta samtida personligheter,
af hvilka de flesta blott kunna
uppräknas. Man finner i detta galleri
konstnärens andra och större själfporträtt (i
Galleria degli Uffizzi i Florens),
porträtten af riksarkivarien Nordström,
professor Hedenius (1877), general
tulldirektören Bennich (1878), landshöfdingen
grefve Ehrensvärd (1879),
hofstallmä-staren grefve Fouché d’Otrante,
generallöjtnanten grefve S. Lagerberg,
generalmajor O. Björnstjerna (1880),
generaldirektör Troilius (1881), f.
utrikesministern friherre Hochschild (1882),
Kronprinsen, hr Jean Bolinder, hr Carl
Bolinder, envoyéen kammarherre Bille
(1883), friherrinnan Dickson, fabrikör
Almgren (2 porträtt), professor
Malmsten (1884), Hertigen af Skåne (pastell),
professor Kjellberg (1885),
öfverstekam-marherren friherre Bonde, friherrinnan
Bonde f. Lewenhaupt (1887), kapten
Berg, f. utrikesministern grefve
Ehrensvärd (beställning af Göteborgs
museum), friherre af Ugglas (1888),
professor G. W. Palm (1890), direktör O.
Samson och hofapotekaren Sebardt
(1892).
Det skulle kunna sägas mycket om
den konst, som är nedlagd på dessa
bilder, om den flärdfrihet i behandlingen,
den elegans och värdighet i hållningen,
det inträngande djup i karakteristiken,
som utmärka så mången af dem. Ty
värr känner jag ej det som förträffligt
omtalade porträttet af grefve Sven
Lagerberg, och konstnärens själfporträtt
endast genom afbildningar. Redan dessa
säga emellertid mycket nog om hans
öppna och stolta väsende, som här
träder oss till mötes, ett personifieradt
quand mème . . . Mästerligt är
professor Malmstens porträtt, som i allt
sitt lugn har en sådan lifsintensitet, att
man vill rygga ett steg tillbaka därför.
Men aldrig har konstnären nått till en
sådan om längesedan flydda konstepoker
erinrande kärf enfald och enkelhet,
som då han målade det innerligt fina
porträttet af professor G. W. Palm,
hvilket afslutades kort före dennes död.
Som bekant föranledde detta, då det
utställdes i Göteborg 1891, ett
hyllningstelegram från en stor del af de
yngre deltagarne i det då pågående
konstnärsmötet. Det var en anledning
för den generation, som i mångt och
mycket kommit att träda i opposition
emot den konstinstitution, till hvars mest
konservativa stödjepelare grefve von
Rosen hör, att betyga honom, med
hvilken beundran de se upp till honom
såsom konstnär.
Bredvid den flitiga verksamheten
som porträttör har grefve von Rosen
fortsatt sin alstring inom den festligt
stämningsfulla art af figurkomposition,
som är för honom egendomlig. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
