Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - G. von Rosen. Af Karl Wåhlin. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
KARL WÅHLIN".
är här ömsom en själfull idylldiktare,
såsom i etsningen »Dopet» (1874), där
mormodern och fadern, utträdande ur
landtkyrkans låga portal, med
förhoppningsfull glädje betrakta sin lilla telning,
under det att fadderföljet framträder i
fägnaden åt barnen, sinsemellan utbyta
en blick af samförstånd och lycka, den
myndige mannen med en trofast
beskyddaremin och den unga hustrun med en
mild och öm låga; ömsom en tragiker,
som låter oss blicka in i hårda ödens
G. IV. Palm. Oljemålning af G. von Rosen. Tillhör k. akademien för de fria konsterna.
halfskymning bakom dem; i »Morfars
namnsdag» (akvarell, 1877) — en ung
flicka, ordnande blommor i ett glas vid
ett dukadt frukostbord — och i
»Julmarknaden» (akvarell, 1872), — liksom
de föregående förlagd till 1500-talet —
i hvilken man och hustru, arm i arm
på hemvägen, bärande den inköpta jul-
fullbordan öfver människors barn, såsom
i akvarellen »De öfvergifne» (1874) —
den ensamma kvinnan med sitt späda
barn vid randen af förtviflan och död
— i pennteckningarna »Målet» (1874),
ANAfKH* (1885), och »Pierrot» (1891).
* Ödet, det oundvikliga (grekiskt ord).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
