Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »När djuren välja konung». Några antecknade loci librorum. Af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NÄR DJUREN VÄLJA KONUNG».
95
lysta tid med sina bråda, kategoriska
omdömen och få hänsyn nämner utan
vidare allt slikt skrock och öfvertro,
härigenom också i sin yfverborenhet ej
sällan försummande att taga ad notam
de vinkar i vetenskapligt intresse, som
den olärde ofta kan gifva. Att den
stundom kolossala individrikedomen hos
somliga arter skulle föra med sig
föreställningen om en enhet, kring hvilken
det lefvande vimlet grupperade sig, är
ju emellertid på grund af analogier lätt
att förstå. Nu till våra exempel.
Med ormen har klerlc som lekman
haft åtskilligt att bestyra ända från
paradisets dagar, och om detta som
inkarnationen af allt ondt ansedda djur äro
åtskilliga märkvärdiga historier i svang.
Vi börja med att citera den framstående
finske lingvisten och etnografen M. A.
Castréns uppteckning från Sodankylä i
Lappland, med hvilken uralaltaiska
stammars i Sibirien sagor om samma djur
öfverensstämma:
»Liksom människorna lefva äfven ormarna
uti ordentliga samhällen med egna lagar
och institutioner. I hvarje samhälle finnes
en höfding och andra honom underlydande
ämbetsmän. En gång om året församla sig
ormarna i hvarje samhälle till ting (käräjät)
på vissa därtill utsedda orter. Vid dessa
tillfällen äger hvarje undersåte rätt att hos
sin höfding göra sina andraganden gällande.
Ormhöfdingen skipar lag och rätt icke
allenast ormarne emellan utan utsträcker
äfven sin makt utom samfundet. Bland
annat bestämmer han vissa straff för både
människor och andra individer, hvilka
antagits hafva dödat eller annars förorättat
någon af hans undersåter.» (Nordiska resor
och forskningar I, Hfors 1852, pag. 67.)
En annan historia om ormarnes
höfding och »ormstenar» berättar prof. J.
A. Friis enligt ett citat från Læstadius,
hvilket jag emellertid ej lyckats
återfinna i något af de fräjdade brödernas
originalarbeten:
»L. Læstadius berättar att allmogen i
Norrland tror, att när ormarne om våren i
parningstiden samla sig, det i de stora
flockarne finnes en ormkung, som är större än
de andra och hvit till färgen. Denna
haten hvit, jämn sten i munnen, med hvilken
den leker, i det den kastar upp den som
en boll i luften och sedan ånyo fångar den
med munnen. Den, som kan få fatt i en
dylik ormsten, kan böta sjukdomar och
komma att äga allt, hvad han än önskar.
Det är emellertid farligt att närma sig
ormflocken och gripa fatt stenen, när
ormkungen kastar den i vädret; ty så snart
ormkungen mister stenen, blir hela ormflocken
rasande och förföljer rånaren, som omöjligt
kan undfly, enär ormarne bita sig i stjärten
och rulla af som tunnband, lika snabbt som
någon häst kan springa. Det skall
emellertid hafva lyckats några att genom
besvärjelse komma i besittning af ormstenar.»
(Öfvers, fr. Friis’ Lappisk Mythologi. Chr:a
1871, pag. 120—121.)
Den brokigaste ormsagan, som äfven
erinrar om båda de ofvanstående, anföres
af den finske arkitekten och
skriftställaren Jac. Ahrenberg, hvilken förmodar
den vara af slaviskt ursprung:
»Jo, ser ni, där i ormriket, där bor
snok-kungen. Han bär en gyllene krona med
blixtrande ädelstenar. Om man i
nytändningen går ut med en hund, som har bruna
fläckar öfver ögonen, får man stundom se
honom. Snokkungen regerar öfver olyckor,
plågor och dödssjukdomar. När han 0111
hösten ropar upp sina fjälliga undersåtar
och någon bland dem uteblir, tager han
reda på, 0111 han blifvit illa behandlad i det
hus, där han bott, och om så är fallet,
skickar han sjukdom och olycka öfver huset.»
(Hihuliter, Hfors 1889, pag. ni.)
På fågelbärgen i de arktiska hafven
träffas bland tusentals bon af måsar ett
rede, som har samtliga ägg tecknade
med kopparröda fläckar som på
vråk-äggen. Fångstmännen och
spetsbärgs-fararne påstå, att detta rede
iordning-gjorts af »Kongemaagen, der har en
Tofs paa sit Hoved». Ingen
vetenskapsman har observerat denna måsart, men
ett dess rede med ägg finnes att bese
i Tromsö museum. En annan
»kungsmås» omnämnes af Frans Hedberg i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
