Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Leo XIII. Af Claes Lagergren. Med 1 bild (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
CLAES LAGERGREN.
I hänseende till Frankrike, kyrkans
äldsta dotter, har en af dagens mest
brännande frågor sprungit fram och
rört upp stormar i alla riktningar inom
kabinett och press. Påfven proklamerar
republiken, kyrkans öfverhufvud har
blifvit demokrat, har det sagts, och
somliga hafva bifallande klappat i händerna,
under det andra ogillande skakat på
hufvudet. Xågra hafva gjort öfverkloka
politiska uträkningar, hvad orsaken och
målet kunna vara. De hafva glömt, att
påfven framför allt är fader. Fader är
ju det namn, han högst älskar. Som en
god fader för alla sina barn vill han
dem alla väl. Frankrike har, oaktadt
ali den fientlighet det visat mot kyrkan,
dock ingen uppriktigare vän än Leo
XIII. Historien kommer en dag att
visa, att Frankrike haft honom att tacka
för mer än det tror. Påfven, som länge
med uppmärksamhet följt partiernas
strider i Frankrike, söker om möjligt
förena de sanna fosterlandsvännerna,
dem, för hvilka religionen ännu har
något att betyda, i ett stort och starkt
parti, där legitimister, bonapartister,
republikaner skulle mötas, en organiserad
fransk höger, som skulle kunna motväga
det religionsfientliga parti, som nu
sedan femton år suttit vid makten, och
som nära nog öfvertygat hela landet
att de, de allena äro republikaner, och
att på Kristushatet kännes en äkta
republikan igen.
Emot den republikanska
styrelseform, som Frankrike gifvit sig själft, har
kyrkan ej rätt att något invända. Hon
vill genom sitt handlingssätt dementera
Gambettas ord: »voilà lennemi!» och
om möjligt åter förvärfva sig massornas
förtroende för att bland dem uppfylla
sin mission som förr. Det är ej heller
första gången påfven stöter sina
varmaste anhängare för hufvudet, då han
sträfvar att rädda deras fosterland Frankrike.
Nekade icke Sixtus V sitt bistånd åt
ligans och Filip II:s af Spanien planer,
under det han vände sig uppmuntrande
mot Henrik af Navarra, den bannlyste
hugenotten, i honom och honom allena
seende Frankrikes räddare? Den
katolska ligans häpnad och sorg kunde
icke vara mindre än monarkisternas i
dag, men detta hindrade ej, att deras
efterkommande med tacksamhet påminde
sig Sixtus V och kallade den bannlyste
kungen af Navarra för Henri le grand.
Till Österrike, Spanien, Portugal och
Belgien har Leo XIII förstått att städse
stå i godt förhållande. Först när
kyrkan hade fredliga förbindelser med den
yttre världen, kunde Leo XIII
koncentrera sin uppmärksamhet på
univer-sela frågor. Den första, som han möter,
är slafveriets utrotande i Afrika. Han
utnämnde till Afrikas primas och
ärkebiskop af Karthago den kraftige
Lavi-gerie. Han var den rätte mannen. Med
stor popularitet, äfven ibland kyrkans
motståndare, förenade han en fullkomlig
kännedom om Afrika och dess
förhållanden. Den militäriske kardinalen med
sitt långt på bröstet fallande skägg och
sitt vackra, energiska hufvud gjorde sig
bemärkt, hvar hälst han visade sig, i
Vatikanens hofcirklar, där hans något af
militär smakande skämt och
frispråkighet kommo alla eminensbröderna att
skratta, på predikstolen, i konferenssalen
eller till häst, omgifven af sin stab af
hvitklädda ökenmissionärer. Genom sin
vältalighet och sin outtröttliga ifver
lyckades Lavigerie gifva fart åt
antislaf-verirörelsen. Han genomreste Europa
och sökte att för sin sak vinna furstar,
regeringar och alla inflytelserika personer,
utan afseende på deras trosbekännelse.
Om ej Leo XIII:s och Lavigeries
sträfvan härutinnan ännu krönts med
ali den framgång-, det ädla företaget
förtjänade, så finner man lätt en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
