- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
136

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Litteratur. Arne Garborg. Af Hjalmar Söderberg - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 hjalmar söderberg.

rymmet i dikten; för att välja ett nära till
hands liggande exempel, är ju af Ibsens
dramer »Brand» den, som vunnit den
vidsträcktaste och mest varaktiga populariteten.
De religiösa föreställningarne börja föröfrigt
tidigare än de erotiska sitt arbete att sätta
märken i människosjälen, och de släppa sitt
tag långt senare. Det är ett ofta iakttaget
förhållande, att helt unga författare, som
själfva ännu befinna sig i de erotiska
begärens Sturm- und Dräng-period, lättast riskera
att misslyckas, då de skrifva om kärlek.
Detta stoff är dem ännu öfvermäktigt. Det
ligger dem för nära inpå lifvet; det kräfver
i likhet med allt annat ett visst afstånd för
att kunna iakttagas med konstnärlig ro. A
andra sidan blir afståndet för skriftställare
i en framskriden ålder något långt; det
torde vara tillräckligt att nämna namnen
Björnson och Tolstoy.

De religiösa ämnena stå också i
Gar-borgs böcker helt naturligt i anciennitet
framför de erotiska. Han gör i sin
debutroman »Ein fritenkjar» (tryckt första
gången 1878 som följetong i den af Garborg
grundade och ännu existerande tidningen
»Fedraheimen») till sin uppgift att
kommentera den människas tragiska lifsöde, som i
ett litet land med stark flertalsdespotism
ställer sig i motsättning mot »den regerende
sandhed» till förmån för
»kronprins-sandheden» — för att begagna ett bon-mot af
J. P. Jacobsen; han går till verket med en
ungdomlig och ännu vacklande konst, men
byggd kring en kärna af något upplefvadt,
som ger boken dess prägel af
vederhäftighet. Denna bok så väl som de närmast
följande, »Forteljingar og sogur» och
»Bonde-studentar» — allesamman lefvande, idérika
och stundom lyriskt betagande verk —
låter föga ana den bittert sensuella och åt
djupet siktande personlighet, som är de
mognare mannaårens Garborg. Det är den
på sin tid med en så blind hätskhet mottagna
boken »Mannfolk», som betecknar
vändpunkten. Författaren visar i detta verk två
ansikten. Georg Jonathan är det ena:
ra-tionalisten; mannen med de fasta och
välordnade principerna och med mod att följa
dem så långt omständigheterna tillåta;
epikurén med den renliga och lagom kryddade
smaken i valet af lifvets njutningar. Han
är samhällsmedlem i första rummet och
människa först i det andra. Då han sätter
i scen sitt fria äktenskap med Julie Lindner,

är det icke någon våldsam passion, som
drifver honom att stjäla ett stycke lycka
för att njuta den i tysthet; det är snarare
nöjet och nyttan af att realisera en god
framtidsteori, som frestar honom. — Det
andra ansiktet är Gabriel Gram, som hos
Garborg spelar en roll, i mycket motsvarande
den Bourget har tilldelat sin Claude
Lar-cher: att vara författarens så att säga
underjordiska jag — det jag, som gång på
gång sticker hufvudet öfver ytan i ögonblick
af ensamhet och svaghet, i stunder af
sysslolöshet, i nattens obevakade drömmar. Han
är den personlighet, sorn en författare
undgår att blifva i verkligheten genom att låta
honom lefva på papperet. Han införes i
»Mannfolk» som den köpta kärlekens offer;
och den köpta kärleken har under årens

lopp blifvit honom en bask dryck.–-

»Det är väl ungefär som för araben, när
han rider genom Sahara och icke finner en
droppe vatten, då slaktar han en kamel och
dricker det vatten, han där finner i den
femte eller sjätte magsäcken» . . . Han
återfinnes i »Hos mama» (på grundspråket:
»Hjaa ho mor») — i förbigående sagdt en
af den skandinaviska literaturens mest intimt
orienterande kvinnolifsskildringar — som en
sensualist i framskridet stadium,, och han
står vid början af »Trætte mænd» som
mannen, för hvilken tillvaron är på väg att
slippa upp i sömmarne.

»Trætte Mænd» är boken om en man
i slutet af trettioårsåldern, som tagit ut för
mycket af sin mannakraft i förskott.
»Ung-domsgalskaber . . . Man gaar og leder efter
en kvinde, men begaar underveis saa månge
daargkaber, at naar man endelig finder den
eftertragtede, saa — bør man helst lade
hende gaa igjen. — Spoleret liv. Spoleret
liv.» Då slutligen hans lifs stora
förälskelse inträffar, sker det i en ålder, då hans
puls slår för långsamt, och hans öga ser för
klart. Kärleken är som kejsarens nya
kläder, säger Topsøe; och ve den, för hvilken
väfnaden är genomskinlig. »Jeg ofrer dig
en hekatombe, Amor, hvis du vil gjøre
mig blind.» Gram har förlorat förmågan
att låta sig bländas — något som icke
hindrar, att det ur denna halfva kärlek växer
ut en hel och härjande passion. Den
olyckliga böjelse, som här skildras, är icke en
obesvarad; den är en kärlek, anfrätt af
tviflet. Den kvinna, han älskar, tillhör ett slags
halföfverklass. Det är möjligt, att hon är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free