Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid. Anteckningar ur gamla papper af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 elof tegnér.
de behöfva, att dem intet tryter. Gud
gifver oss väl igen.» De studerade nu
under sin præceptors ledning vid det
nystiftade universitetet i Abo, till hvars
först inskrifna studenter de hörde. — En
underlig inblick i tidens ekonomi
lämnas af Forbus’ uppmaning till sin
hustru att ej taga emot till inbetalning
förfallna räntepenningar, hvilka h. exc.
fältherren erbjudit sig att erlägga, utan
i stället pantsätta »den stora
guldkedjan» i händelse af penningebehof. »Men
vill han, heter det, ändtligen ge mitt
hjärta, så kan hon ta [emot] och sätta
dem annorstädes hos en god man för
tio procent»(!)
Fru Margareta torde för öfrigt hafva
varit en erfaren husmoder i tidens stil,
och hennes make gaf henne full frihet
att i alla husliga ärenden »göra som
hon synes och täckes; jag är med allt
tillfreds lika hvad min enda tröst
gör».
I dessa resebref från de sista
månaderna af 1640 vidröras icke ofta
ämnen af allmännare intresse. Resan gick
öfver rikskansleren Axel Oxenstjernas
gods Tidön — »H. Exc. gjorde mig stora
promesser», säger Forbus — till
Göteborg och därifrån genom Danmark och
Holstein till Hamburg, allt i sällskap
med »bror gref Magnus».
Riksförmyndarens och riksfältherrens son var, ehuru
endast en 18-årig yngling och stadd på
sin första utländska studieresa, en sådan
potentat, att han ej kunde passera
Danmark och Holstein utan att besöka
konung Kristian IV:s hof och hertig
Fredrik III af Holstein på slottet
Gottorp. Den finske öfversten, som ej torde
hafva varit mycket hofmannamässig,
förde den unge ädlingen an och har
öfver besöket på Gottorps slott i bref
till sin hustru lämnat en drastisk
skildring, icke just smickrande för det lilla
tyska furstehofvet. Hertig Fredrik III
af Holstein, som hans landsmän gifvit
namnet »den store», och som sedermera
blef konung Karl X Gustafs svärfader,
fann dock mera nåd för Forbus’ ögon
än hans gemål, drottning Hedvig
Eleonoras moder.
»Försten utaf Holstein», berättar
Forbus, »hade oss till middagsmåltid
och där ville de tämlig fylla oss, men
Gud ske lof det gick nådigt af, att vi
sluppo med ett litet... rus. Han fägnade
oss så tämlig väl, men mig tycktes, som
det var intet, som det skulle. Han har
en hässliche Schatz till gemål. Hon
sitter och grinar vid bordet, har en stor
flabb, så att jag kan intet [be]skrifva.
Hon talte icke ett ord vid bordet, utan
satt och såg sur ut. Jag märker, hon
är ingen god svensk. Försten han
di-skurerade länge med oss efter måltiden
på golfvet, sedan hon var borta, och
drack så några skålar, och därunder
drack han Hennes Majestäts skål, vår
äller nådigste Drottnings, och frågade,
huru stor hon var. Så beskref jag, huru
stor hon är. Så sade han, han ville
skaffa henne en vacker herre och man.
Därtill svarade jag: hon är ännu för
ung och liten. Så sade han: hon är i
sitt fjortonde år. Så sade jag: Gud den
äller högste gifve henne en god [man],
som kunde hägna henne och
fäderneslandet, eller ingen. Så sade han: der
Herr Obrister hat recht geantwortet,
och därmed teg han stilla.»
Om konung Kristian IV af
Danmark och hans politiska hållning mot
Sverige har Forbus uttalat den
förmodan, att »honom är icke alldeles till
troende. Gud gifve oss lycka i Tyskland»,
tillägger han, »så vilja vi med Guds
milda tillhjälp komma tillrätta med
honom. Dock, Gud förlänar hvad oss
nyttigt är». Det krig, som slöts med
freden i Brömsebro, visade att Forbus
såg saken riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
