Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid. Anteckningar ur gamla papper af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid.
173
husets samtalsspråk, försäkrar den unge
grefven »Ihro Fürstliche Gnaden», att
han icke hyste någon högre önskan än
att vara »ein Knecht einer so
perfec-tionirten Dame»; och i en biljett efter
förlofningen uttrycker han sig på
följande sätt på svenska: »Jag kysser
härmed Eders Furstliga Nåde händerna med
samma affiderade affektion, som jag en
gång mig Eder hafver gifvit till lifegen;
rekommenderar mig till Eder höga dygd
och beder tjänsteligen min Fröken sig
ville försäkra, att min död, hvar ej mitt
lif, skall bekräftiga och hela världen
demonstrera, att jag är med största
trohet min högtärade kära Frökens lifegne
tjänare.»
Varmare låter det i ett följande bref:
»Tron mig, min Fröken, att så kär min
salighet är, så kär är mig min ära, så
kär ären I ock mig, mitt äller käraste
hjärta, för hvilken jag gärna mitt lif
ville uppoffra, ty jag må bekänna, att
dag för dag min affektion tilltager och
jag så högt Eder vördar, att jag
allenast lifvet mig önskar, att än en gång
få kyssa Edra händer och upptäcka
Eder mitt hjärta, det — Gud är mitt
vittne — Eder mera än mig själf
tillhörer. »
Det är från Paris under den ryktbara
beskickning, hvilken den 24-årige grefve
Magnus De la Gardie på drottning
Kristinas vägnar utförde vid franska hofvet,
som dessa ord äro skrifna. Han kom
i spetsen för en lysande skara hofmän
och riddare, knektar och pager, till ett
antal af öfver 200 man, för att bringa
Sveriges bundsförvandt en hälsning från
dess nyss myndig vordna drottning.
Han blef mottagen med stor ståt och
på ett sätt, som innebar en hyllning åt
Sveriges nyss vunna stormaktsställning.
Själf berättar han i bref till sin
trolofvade från Fontainebleau i september
1846: »Mig vederfares här stor ära och
courtoisie, och måste jag ali min tid vid
hofvet i komedier, jakt och eljest
uppvaktning tillbringa. Här talas intet utom
om vår kära drottning och hennes
per-fectioner, et Dieu sait, om jag tiger, när
sådant talas. Eljest måste jag ock allt
hvad vid vårt hof passerar så ofta
referera för de vackra fransyska damer.
I går aftons var bal i drottningens
kabinett, och måste jag ändtligen dansa:
försäkrar Er, min Fröken, att Eder
ser-viteur bestod med ära och allt härtill
vid hofvet approbation och faveur
hafver funnit.» Efter detta utbrott af en
själfkänsla, som må ursäktas den unge
ambassadören, van vid de skönas
ynnest, tillägger han dock följande
trösteord: »Var intet jalouse, min docka,
franska damerna äga kroppen, men hjärtat
hörer dig till. Hvad nåd mig vidare
här vederfares, lärer tiden: det jag mest
åstundar är att snart skiljas hädan och
begifva mig på hemresan. Jag hade
väl mer att skrifva, om jag ville min
passion dess licentie gifva, hvilken aldrig
skulle vara återhållen».
Men äfven andra bestyr än
ambassadens, lustbarheterna i Änne
dAutri-che’s hof och uppvaktningen hos dess
sköna sysselsatte den unge grefven.
Han begagnade tillfället, som många
andra efter honom, att i Paris göra
uppköp för sin bosättning. Det var
dock mest »galanterier»: »nattdukar»,
»skrin», men äfven »karosser» och
»liberier» till tjänstefolket. Bekymmer
vållade särskildt toalettfrågan: »Jag
hafver haft stor möda att resolvera i våra
kläder», säger han, »och ändtligen låtit
göra en kjortel af hvit atlas, ritad helt
öfver med demanter och perlestifter på
en ny fason, och en dentelle, massiv af
samma arbete med demanter och
perlor». Praktfull blef utan ": tvifvel den
blifvande grefvinnan De la Gardies
utstyrsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
