Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
p. möller.
jag, hvars hjärta dock är härdadt mot
rörelser.
Hvilken skillnad att se sina män
falla i en ärlig strid, då skotten smälla
och hjärtat klappar af ifver — man
skänker den på ärans fält fallne ett
saknadens deltagande — och man fortsätter.
Men att se dem digna ned utefter
vägkanten, utmärglade och med insjunkna
ögon, framstönande: »Herre, jag dör af
hunger!» — och då denna scen
upprepas fem, tio, femton gånger hvarje dag,
måste man hafva hjärtat förhärdadt för
att ej förgås af medlidande vid åsynen
af dessa stackars människor, som. varit
våra trogna följeslagare, som delat
våra lidanden och faror, och som nu
måste lämnas att utan hjälp
omkomma —. — Ah! om det är sannt, att
afrikaresandens lif stundom har sina
behag, sina stunder af berättigad
stolthet, då han tågar in i spetsen för en
hand full män i hittills ej sedda länder,
upptäcker okända folkslag och riktar
vetenskapen, — så å andra sidan
huru ofta, och ännu oftare — hvilka
själsmarter, hvilka förfärliga
missräkningar, och hvilka ögonblick af gräslig
ångest!
’Att vilja är att kunna’, säger man.
I Afrika är detta ej sannt, ty i Ivatanga
har jag, tro mig, velat, kraftigt velat,
men jag har ej kunnat!»
Trots allt rycker emellertid
expeditionen framåt söder om elfte
breddgraden, svänger där åt väster för att ånyo
träffa på Lualaba och undersöka dess
farbarhet. Vid Lualaba stannade
expeditionen öfver två månader för att
tillverka kanoter, med hvilka man ämnade
söka gå utför floden. Det blef
emellertid en ny missräkning — efter allt detta
arbete och denna omsorg befanns
floden efter en kort färd uppfylld af
kata-rakter och omöjlig att längre befara.
Ställningen var värre än någonsin, ex-
peditionen hade smält ihop till mindre
än en tredjedel — och af dessa voro
tre fjärdedelar urstånd att göra någon
nytta. Folket började nu dessertera.
Haussa-soldaterna (från Haussa vid
Niger) försvunno den ene efter den andre
och med dem våra gevär. Vi återsågo
dem aldrig. De föredrogo att blifva
gjorda till slafvar, att säljas, dödas, att
uppätas, allt hellre än att lida denna
gräsliga hunger. Utan att säga ett ord,
utan att skaffa sig en förebråelse eller
bestraffning till förevändning gingo de
bort under natten, och man såg dem
aldrig mer.
Det var en förskräcklig situation,
något måste göras. — Delcommune
beslöt då att lämna floden, som det för
öfrigt var omöjligt att följa längre.
Han marscherade istället öster ut mot
Bunkeia, dit han framkom för
andra gången den 8 Juni 1892.
Expeditionen framkom i ett sorgligt
tillstånd och reducerad till endast 80
soldater.
De händelser, som under
Delcom-munes frånvaro inträffat i Bunkeia,
Msi-ris död och expeditionen Stairs öden,
äro redan omtalade. En ny expedition
under kapten Bia hade äfven under
tiden besökt Bunkeia; allt detta var
nyheter för Delcommune. Han stannade hären
månad, marscherade så öfver sjön Moero
till Tanganika, som uppnåddes vid
stationen Rumbi, hvilken stod under kapten
Jouberts befäl, den 20 Augusti. Några
mil norr om Rumbi vid Tanganika
ligger det af kardinal Lavigérie bildade
antislaviska sällskapets station,
Albert-ville, under befäl af kapten Jacques.
Han har åtagit sig en svår och
otacksam mission: att hindra den arabiska
slafhandeln. Detta företag, enligt vår
åsikt f. n. outförbart, betraktas helt
naturligt af araberna som en åt dem
kastad stridshandske, och blef äfven en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
