Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herrskapet på Lindesnäs. Efterlämnadt manuskript af Anna Carlotta Leffler, d:essa di Caianello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
anna carl0tta leffler.
parkens träd blott kanalens stillastående
vatten, under det att här var en af de
forsar, som kanalen kringgick, och som
just här kastade sig utför en grön
klipphäll, vid hvars fot de hundraåriga
lindarna, som utgjorde Lindesnäs’ stolthet,
utgrenade sig. Vid sidan af forsen var
klippan blankpolerad, och i den voro
inhuggna namnen på alla de högt
uppsatta eller ryktbara gäster, som besökt
Lindesnäs under dess glansperiod, en
hyllning, som den förste Stålhjelm
uppfunnit, då en gång hans konung hedrat
honom med ett besök, och som sedan
kommit alla framstående personer till
del, som gästat detta en gång så
eftersökta hem. Det var en stor samling
stolta namn, många äfven af framstående
utländingar, ty ofta stego främlingar,
som gjorde kanalresan, af i den lilla
staden enkom för att bese Lindesnäs,
som hade namn om sig att vara en af
de vackraste herrgårdar i Sverige.
Längst ner i ett hörn af klippan fanns en
annan inskrift. Där stodo under
hvarandra tre namn med födelseår och dödsår:
HELGE,
GUSTAF,
EDVARD STÅLHJELM
och därunder:
Döden skördade dem späda, och dock
lefver deras minne i glans.
Det var de tre sista manliga
arfta-garne af det Stålhjelmska namnet, åt
hvilka friherrinnan ägnat denna
minnesskrift i sten.
Nedanför forsen utbredde sig en
gräsplan med blomstergrupper och med en
oförlikneligt frisk grönska. Därbakom
förtonade sig de många olika trädslagen
i alla nyanser af grönt, och djupa, svarta
alléer genomskuro här och där detta
haf af grönt. Det hela var som en
förtrollad lustgård gömd bakom det
halft öfvergifna slottets förfallna murar.
Och midt i denna tafla visade sig
nu en ståtlig gestalt, som väl passade
till denna lustgårds härskarinna, en
högväxt gammal dain med glänsande hvitt
hår, som låg i ett par täta lockar
framför öronen, för öfrigt hufvudet doldt af
en svart spetsmössa, högt upptornad
framtill, som alldeles skylde hårfästet.
Den långa figuren hade ännu en
ungdomlig slankhet, fast ryggen var något
böjd. Dräkten, en fantasikostym,
oberoende af alla mod passade utmärkt till
denna figur. Det var en lång svart
röck, rikt garnerad med spetsar
framtill, baktill ett djupt motveck utmed
ryggens hela längd, slutande i ett släp.
Med ett hjärtligt utrop kom hon emot
grefvinnan; de gamla damerna kysste
hvarandra på kinden och togo därefter
plats i bersån ett stycke nedanför
forsen, hvars jämna, litet döfva sorl var
liksom detta ställes egen melodi,
hvilken ackompanjerade alla de
lifshändel-ser, hvilka gledo fram i minnet som
skuggbilder under de hundraåriga lindarna.
Först berättade grefvinnan om sin
dotters sjukdom och död, och
friherrinnan hörde på, gjorde frågor och yttrade
sitt deltagande med ali den älskvärda,
opersonliga förbindlighet, som alltid
utmärkte hennes väsen. Och sedan en
lämplig paus förflutit, sade hon: —Jag har
i stället fått en stor och oväntad glädje.
Mina två äldsta dotterbarn ha’ kommit
till mig på besök —- Edvard och Olga.
— A, verkligen! Den unge
pristagaren! Tänk, att den gossen har
sådan talang. Första priset af svenska
akademien. Det är inte småsaker det
i våra tider, då ingen fått det på så
många år. Och nu har han kommit
till mormor med sina triumfer.
— Ja, han är allt mycket glad. Nyss
20 år, skall du veta, och redan så
mogen. Ja, de äro så utmärkta alla mina
barnbarn, måste jag säga. Olgas röst
är något af det härligaste, man kan höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
