Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gellivara. En kulturort i svenska Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 6 illustrationer efter fotografier af L. Sjöström & F. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gellivara.
195
man upptogos och nybyggen anlades
nu efter Lule älf — något som redan
Meldercreutz 1753 påbörjat —, och stora
uppodlingar sattes energiskt i gång.
Ehuru Hermelin hängifvet gaf hela sin
kraft och stora förmögenhet åt företaget,
kunde han dock ej hindra, att alla de
dryga omkostnaderna slukade ej blott
den beräknade vinsten utan ock alla
hans tillgång-ar. Men i välsignadt minne
lefver emellertid ännu hans namn (af
lapparne i öfversättning kalladt Pueitak)
på folkets läppar. En sann ädling var
han och en oförtruten banbrytare för
kultur i den karga lappmarken.
»Gelli-varaverken» inköptes därefter 1812 af
rådmannen And. Lythræus, som år 1825
öfverlät dem på konung Carl XIV Johan,
hvarefter de gingo i arf till Oscar I och
af honom såldes till ett bolag år 1855.
Härpå skiftade de ägare litet emellanåt
och innehades af flere utländska bolag,
hvilka profvade både kraft och
intelligens för att tillgodogöra sig de
svåråtkomliga skatterna. En tid funderade
man på en järnväg från Gellivara till
Norrvik vid Lule älf (den urgamla
planen hade eljes varit en bana mellan
Gellivara och Strömsund) samt en i
samband därmed stående kanalisering
förbi de svåra forsarna, men dessa
hugskott ledde ej till några andra resultat
än en del förarbeten. Hufvudsakligast
sysslade emellertid dessa bolag med
timmerutdrifning och virkesexport från
nybyggena för att åtminstone bereda
sig någon ersättning för andra lönlösa
kostnader. Slutligen bildades ett
engelskt bolag, the swedish and
norwe-gian railway company limited, för att
anlägga en af svenska staten
koncessionerad järnväg mellan Lule—Gellivara
—Kerunevare
(Kieronavaara)—Luossavaara—Torne träsk—Ofoten, en stråt,
som redan Abr. Roman (Berättelse om
Norrbotten och dess lappmarker. Sthlm
.1818, not å pag. 109) förmodade komma
till användning i framtiden. Detta
»company», hvars ingeniörer nedlagt ett i
allmänhet omsorgsfullt och skickligt
arbete på den nya banan, förlorade likväl
genom af allehanda skäl orsakad
tidsutdräkt sin koncession, blef försatt i
konkurs och fann slutligen lämpligt att
till staten år 1891 afyttra den i
ekonomiskt hänseende särdeles betydelsefulla
järnvägslinien. Samtidigt blef det
engelska bolag, »Gellivara bolag», hvilket
innehade största parten af utmålen i
Malmbärget, fråndömdt rätten till dessa,
enär det till följd af vårdslöshet hos sin
högtbetrodde disponent under årens lopp
försummat att göra vederbörliga
försvarsarbeten vid grufvorna. Nu
innehafves sagda stora del af »Aktiebolaget
Gellivara malmfält» (öfverstelöjtnant C.
O. Bergman), hvarjämte några få
grufvor besittas af Bergman, Hummel &
komp. och brukspatronen C. J. Sohlberg
vid Kengis. Gellivara malmbärg och
den dit ledande banan äro således nu
uteslutande svensk egendom. Också
de gamla Hermelinshemmanen hafva af
detta nyssnämnda, under upplösning
varande bolag blifvit försålda till svenska
verksfabrikörer. Det uppsving i kultur
för de nordligaste delarne af
fäderneslandet, som man har ali orsak att vänta med
anledning af de ändtligen ordnade
förhållandena med grufdriften vid Gellivara,
torde komma att blifva utomordentligt
betydelsefullt. Redan nu hafva en del
goda resultat försports äfven af de
lättade kommunikationsförhållandena,
hvilka blifva än mer verksamma som
kulturmotorer, när statsbanan snart når
fram till Boden.
Gellivara socken är belägen inom
Lule lappmark i Norrbottens län och
omfattar en areal af omkring 170
kvadratmil. Befolkningen, som utgöres af
finnar, lappar och svenskar — de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
