Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gellivara. En kulturort i svenska Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 6 illustrationer efter fotografier af L. Sjöström & F. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gellivara.
199
gärda Kalas-, Kaitum- och
Stuer-Lule-jaure djupa vattenbehållare. Vid klart
väder varseblifvas också de långt
aflägsna Kvikkjokkfjällen, dessa väldiga
jättefästningar med väktartorn och
svindlande branter, hvilkas snövallar under
sommarens oafbrutna solljus omhvärfvas
af en mängd rosenskimrande, sagolikt
trolska dagrar, som naturvännen al-
får tillflöden från de mäktiga, töande
drifvorna, ned mot ett äkta
lappmarksträsk, det s. k. Harrisjärvi (– Harrträsk),
som, kransadt af videsnår, utbreder sin
blanka spegel nedanför fjällets fot.
Emellertid smälter just här i närheten eller
på sluttningarne af Mipracocko
(skogbevuxna toppen) snön aldrig fullständigt
undan utan ligger midt på högsomma-
Terrängmotiv i närheten af >Dundret*.
drig tröttnar att betrakta.
Vasaratun-turi delas på den åt älfven vettande
sidan genom en djup ravin liksom i
tvenne delar. I denna af stenblock och
lösa fjällklyft belamrade hålgång
skummar en åtminstone under försommarens
flodtid mycket strid vildbäck, Harrisjoki,
hvilken har sin upprinnelse ur en
starrmyr nära turistpaviljongen. I djärfva
krökar drifver den utför stupande
af-satser sitt forsande vatten, som öfverallt
ren kvar som en hufva öfver en skallig
hjässa. Strax invid grönska och
blomstra i de lösrifna gruslagren fagra örter,
hvilka druckit lif och färg mest ur den
rena fjälluften, men snön finnes som
sagdt ändå alltid till hands för att lägga
en tygel på förtjusningen och vara
fantasien en maning att ej tänka blott på
sommarlust i fjällen, ty det oafbrutna
solljuset är så kortlifvadt: det dräpes
minsann tidigt nog af höstmörkret, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
