Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gellivara. En kulturort i svenska Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 6 illustrationer efter fotografier af L. Sjöström & F. Svenonius - Uppror. Af Filip Tammelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
hugo samzelius.
järnrikt bärg vid namn Illuvaara
(Roman: Berättelse om Norrbotten och dess
lappmarker, Sthlm 1818). Detta namn,
som af Hermelin (Försök till
mineralhistoria öfver Lappmarken och
Västerbotten, Sthlm 1804) skrifvits Illum av aar a,
blef sedan under 1700-talet öfverflyttadt
på kyrkoplatsen under formen Gellivare,
hvilken man finner redan hos Pehr
Högström: »Beskrifning öfwer de til
Swe-riges Krona lydande Lapmarker», Sthlm
1746. Järnfyndigheterna kallades längre
fram helt enkelt och förståndigt
Malm-bärget, hvilket ord finnarne äfversatte
o ’
till Malmivaara. Huru emellertid alla
dessa trenne namn, som tydligen äro
förvrängda, tillkommit, härom kunna
blott gissningar framkastas. Troligen
hafva de, som först anfört dem,
uppfattat dem orätt och nedskrifvit dem utan
att äga kännedom om vare sig finska
eller lapska målen. Antaga vi nu, att
såväl Illuvaara som Illumavaara äro
rena misstag af antecknarne, hvilket vi
måste göra, enär de äro ett nonsens
utan innebörd, återstår termen Gellivare,
hvilken likaledes är ett dylikt
vanfor-madt ord med anslutning till det, som
man kan tro hafva legat till grund för
de båda andra. Bokstafven g finnes så
t. ex. i finska och lapska språken blott
i några få utländska ord, och hvad
beträffar uppgiften, att »gelli» skulle vara
= rik på renbete, synes denna vara
uteslutande »konstruerad». Troligen har
namnet från början antingen tett sig på
finska som Jälivaara (af jälin eller jäljin
= det längst bort eller efterst varande
berget) eller Kellivaara (af kellistyy =
det brantstupande berget) eller också
på lapska som fe luvar e (af jelu = det
på remnor rika, det remnade berget).
För närvarande har man öfvergifvit den
lapska omklädnaden, utelämnat ett a
i den finska efterstafvelsen vaara (==
lappskans vare = berg) och skrifver
helt oreflekteradt Gellivara utan att bry
sig om hvarken ortografi eller
etymologi. Länsstyrelsen ifrar för att
försvenska samtliga finska och lappska
bygdenamnen häruppe •— må den då taga
steget fullt ut och proklamera namn
sådana som Hammarfjället i st. f. det
meningslösa »Dundret», Hammarälfven
i st. f. polyglotten Vasaraån och gifva
»kyrkostaden», nu knappast begripligt
kallad Gellivara, ett anslående
svensknamn, som kan bära upp minnena från
framfarna dagar i armodsfullt
skymundan trots millionerna, hvilka hittills
slumrat men nu väckas till lif af
dånande malmsläggor, ett riktigt namn,
som är förenligt med den
mångsidiga kulturutveckling, hän mot hvilken
platsen och ali bygden nu energiskt
sträfva.
——
Upp t: O K.
ijot fönsterrutan regnet häftigt piskar,
och sjön går hög med vreda, vilda vågor.
På redden stolta skeppet löst sig sliter
och drifver kring med brusten ankarketting,
ett becksvart mörker täcker land och vatten:
Natur’n i uppror är. — Dock sol kan skina,
och stormen åter höra upp att hvina.
Ett mänskohjärta uti uppror söker
förgäfves lugnet, skälfver under tårar;
dess böljesvall sig lägger ej till hvila,
och ingen solens stråle skingrar töcknen.
/ kolsvart natt det finner ingen utväg
och ingen räddning undan sorgsna öden:
Ett hjärtas uppror stillas blott i döden.
Filip Tammelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
