- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
204

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bruksherrn. Af Verner von Heidenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 io

VERNER VON HEIDENSTAM.

Liten, fetlagd, med kastanjebrun,
framstruken peruk, ljusgula mustascher samt
ett fint och skärt ansikte, trippade han
med käppspaden på ryggen. När han
gick i angenäma funderingar samt hörde
hamrarnes jämna dunk och såg" ån,
rikligen bräddad med vatten, spegla sina
täcka hängbjörkar, trumpetade han
halfhögt kända melodier och helst: »Goda
gosse, glaset töm!» — Under tiden
utsåg han längs vägen träd, som borde
nedhuggas. Han hade svårt att
uppleta någon grund, hvarför de icke kunde
få stå kvar, ty de voro lika värdelösa
som oskadliga, och deras borttagande
skulle endast förfula vägen, men liksom
han hade behof af att om morgonen
raka sin haka, kände han också
jordägarens begär att skala bort buskar
och träd och styra och ställa med
landskapet efter egen smak. Han fick en
förnimmelse af sin egen driftighet och
alltings underdånighet hvar gång han
helt likgiltigt kunde få säga till
inspektören: — Det där skräpet ska’ vi ta
och hugga bort.

Den vaxduksklädda stolen på
kontoret behöfde han icke slita många
timmar af dagen, ty det var i den gamla
goda tiden, men det hade blifvit häfd,
att kom någon yngre kvinna dit in,
skulle hon ledas bort till honom,
enk-lingen, och bli omklappad en smula,
innan hon fick framföra sitt ärende.

Annars var han en fader för sina
underlydande. Skulle i hans närvaro
någon oförbätterlig kolare eller
dags-verkare slita spö nere i drängstugan
och hade denne illistigt gömt en kudde
under byxorna, lät han udda vara jämt
och låtsades ingenting märka. När han
satte sig främst i kyrkbänken, när han
framför sina gäster åkte i första slädan
till julottan med sprakande bloss,
upphörde han aldrig att tänka på, hur det
skulle taga sig ut inför folket, och alla

dessa krokryggiga grågubbar, som i
skumma månader sutto på sina ensliga
torp bland mumlande ödemarker och
öfveryrda stigar, sågo i honom den
makt, som skiftade deras väl och ve.

Ingen kunde som han hålla kuskar,
jungfrur och betjänter i ständig rörelse.
Än skulle han plötsligen ha ett varmt
bad, än skulle han oförmodadt midt på
förmiddagen ha en kokt, ensam
honkräfta och ett glas öl. Han hade i sitt
lif utdelat flere örfilar, än någon kunde
räkna, och på skrifbordet hade han en
hundpiska, hvilken han klatschande höjde
mot husan, när hon hade glömt klippa
veken i den höga oljelampan af
messing.

Särskildt om morgnarne var
beständigt hans goda hjärta en bottenfrusen
brunn, medan samtidigt ali retlighet, ali
galla, som han sparat hop, flödade öfver
i elakheter och trätande ord. Då tordes
man aldrig skicka någon annan på
honom än den grånade inspektören, som
var västgöte. Det regnade förebråelser
och snärtande sarkasmer, under det att
bruksherrn gick upp och ned genom
sängkammaren och klädde sig.
Slutligen grep han alltid tillfället i vingen
och omtalade med mördande
uppriktighet, hur omöjliga, hur platt odugliga
han just fann alla västgötar. Under
tiden inblandade han i sitt tal
oupphörligt ordet: godt!

Inspektören, som stod i
smorläders-stöflar vid dörren, blef allt rödare och
rakare, och det kom hvar morgon en
gifven stund, då han icke längre kunde
hålla svaret tillbaka.

— Ja, jag är västgöte.

Men då skulle ni ha stått vid
nyckelhålet och sett, hur bruksherrn
tvärstannade midt i sin häftiga gång.

— Jaså! skrek han och för hvart
ord blef stämman allt tunnare. Är in-

o

spektorn västgöte? Ah fan! Ar in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free