Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Teater. En återblick på säsongen. Gästspelen. Af Emil Grandinson. Med sex porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 ejiil grandinson.
Emil von der Osten som Edmond Kean.
bliken samma glädje, hvarmed
den upprepade gånger
hälsat den sympatiske
skådespelaren välkommen åter.
Kritiken hade denna gång
mer än förr att anmärka,
och, märkvärdigt nog,
isynnerhet mot brytningen, som
dock nu efter nära ett års
vistelse i Sverige var
betydligt mindre störande än
tillförene. Herr von der Osten
är alltid intressant att se
såsom representant för den
stora tyska skolan, och om
också dess öfverdrifter och
fel saknas lika litet som bland
förtjänsterna en viss bredd
i anläggningen och en säker
rutin, så förfelar
skådespelaren aldrig att få sin publik
med sig, antingen han
spelar sin gamla oförbränneliga
»Familjens olycksfågel» eller
han för första gången i
Stockholm uppträder i Edmond
Keans älskvärda gestalt. Och
detta beror nog till stor del
därpå, att i hans
uppträdande alltid en egendomlig,
naiv, älskvärd, trohjärtad
personlighet lyser igenom, hans
skratt låter så hjärtligt och
äkta, hans känsla har, trots
ali tysk uppstyltning och
ljudstyrka i uttrycken, en riktig
resonnansbotten.
Det borde bilda epok, ty vi fingo då veta,
att vårt land, men ej vår hufvudstad, äger
en skådespelerska, som från att för några
år sedan vid sin debut i ett par andra
roller hafva visat sig äga begåfning, hunnit
långt som konstnärinna, så långt som ingen
af hennes samtida hos oss. Det är farligt
att döma efter en roll, men dels kände vi
ju sedan gammalt fru Håkansons goda
förutsättningar, dels var det så stora, starka
bevis på framstående konstnärsskap hon gaf,
att vi väl må önska och begära, att det
beredes henne och Stockholmspubliken
tillfälle att närmare lära känna hvarandra.
Kanske skulle publiken vinna mest därpå.
Äfven herr v. d. Ostens uppträdande här
var ett återseende, som tydligen skänkte pu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>