Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rothenburg ob der Tauber. Ett reseminne. Af Ellen Fries. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2\2
ellen fries.
från, förstår ni allt detta, följ då med
till Rothenburg ob der Tauber.
Förstår ni att njuta af en
forntidsstämning, eller, med andra ord, förstår
ni att i en ålderdomlig omgifning i er
fantasi gifva lif åt forntida människor
med andra förtjänster och andra fel än
vi själfva äga, älskar ni dessa
människor, icke för att ni har några
gammaldags idéer om att de voro bättre och
lyckligare än nutidsmänniskorna, utan
därför att de så lätt kunna idealiseras
och vi alla trå efter ideal, gör ni detta,
följ då med till Rothenburg ob der
Tauber.
Förstår ni att uppskatta det
skimmer öfver konsten, som tiden allena kan
förläna? Älskar ni dessa mjuka,
skiftande, aningsfyllda färgtoner, kan ni
njuta af dessa halfförfallna
byggnadsverk, där naturen åtagit sig att med
sin allmaktshand liksom öfverskyla den
mänskliga förgängelsen och låta oss ana
det oförgängliga, som finnes där bortom
— följ då med till Rothenburg ob der
Tauber.
Men beundrar ni allenast breda
boulevarder med kaféer och elektrisk
belysning och granna bodfönster, ett
myllrande nutidslif, gör er då ej mödan att
besöka Rothenburg ob der Tauber, ty
där finner ni intet af allt detta.
För att där trifvas, skall ni glömma
bort jättelandet Amerika med dess idéer
om att det ofantliga är det sköna.
Kvalitet måste ni föredraga framför
kvantitet, ty ni befinner er i en stad, som
med skäl blifvit kallad sen storstad i
fickformat».
Ty en »storstad» har på sätt och vis
Rothenburg varit, och dess
minnesmärken bära ännu prägeln däraf, om den
ock nu är en småstad på 8000
människor.
Mycket talrikare har väl aldrig den
folkmängd varit, som lefvat inom dess
murar, men i flydda tider fordrades det
inga hundratusen, för att en stad skulle
vara betydande. Rothenburg var en fri,
själfständig riksstad, som härskade öfver
stora landområden, en tid öfver 167
byar och 40 fasta borgar. Staden lydde
ingen herre utom den romerske kejsaren
och ej ens honom mer, än det
behagade dess stolta borgerskap.
Men hvar ligger detta Rothenburg?
På sextonhundratalet skulle måhända
en upplysning därom kunnat lämnas af
en eller annan svensk bonddräng, som
varit med om att intaga och sedan
fördrifvas ur staden, men numera är det
sannolikt, att svenskar, som göra
anspråk till och med på hög bildning, ej
ha klart för sig den lilla »storstadens»
läge.
På järnvägslinien
Wurzburg—Nürnberg, ett par timmars järnvägsfärd norr
om sistnämnda stad, går en liten
bibana från Steinach in till Rothenburg.
Tåget går långsamt och stilla, det
stannar både länge och väl vid folktomma
stationer, det är alldeles, som om man
vore i någon aflägsen landsända i
Sverige.
Rothenburgs station ligger »extra
muros». Skulle nutidens anda i skepnad
af ett lokomotiv ha brusat in genom
en af stadens sju portar eller, än värre,
genombrutit ett stycke af de murar,
som under århundraden trotsat
fientliga härskaror och den största af alla
stormakter, tiden, då hade det också
varit slut med Rothenburgs främsta
dragningskraft. Det vore då ej den
välbehållna lilla antikvitet, som det nu är.
Dess kyrkor och dess gator gå ej i
storlek och knappast i skönhet upp mot
Nürnbergs eller Hildesheims, i stället
har staden en enhetlig ålderdomlig prä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
