Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rothenburg ob der Tauber. Ett reseminne. Af Ellen Fries. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rothenburg ob der tauber.
245
och kejserlige täflade att utsuga staden
genom inkvarteringar och plundra den
kringliggande landsbygden. — —
Huru annorlunda såg det ej då ut
•emot denna lugna afton.
Nu var det fredliga skaror, som
fyllde den gamla landsvägen. Det
hade varit marknad i staden, och
marknadsfolket från kringliggande
landsbygd drog hem. De flesta af dem
syntes oss som gamla bekanta. De
unga bonddrängarne kommo en och en
eller några tillsamman. Deras dräkt
var lika med den, som man får se i
våra bygder, och hattar och käppar
utgjorde den nyförvärvade
marknadslyxen. De flesta af gossarne voro blonda
och blåögda med oregelbundna drag,
blott en eller annan sydländsk typ.
Deras gång var tung och säflig, så ock
deras samspråk. Det starka
Rothen-burgerölet hade väl sin del däri, men
äfven utan dess inverkan föreföllo
Tau-berdalens invånare att vara ett trögt
och betänksamt släkte.
Kvinnorna voro lifligare och deras
typ mera sydtysk. De hade breda
hufvud, tjocka hårflätor och dåliga
tänder,’ dock inga strumor, såsom man ser
i de bayerska alptrakterna. De unga
flickorna höllo hvarandra i hand i långa
rader, hade granna förkläden, granna
halsband och oftast ingen hufvudbonad
alis. En och annan gammal bondgumma
nyttjade ännu en sidenhufva med långa
band, den sista återstoden af en
nationaldräkt.
Små scener utspelades här på
landsvägen, liksom öfverallt, där en samling
upprymdt landtfolk drager hem från
marknaden. Bondhustrur, både unga och
gamla, sökte med lock och pock föra
hem sina äkta män och förmå dem att gå
förbi den sista frestelsen, en ölstuga, som
låg ej långt från landsvägen. Några gräto,
då de insågo sin vanmakt, andra skrat-
tade tydligen åt det starkare släktets
svaghet, andra åter kastade triumferande
blickar åt sina olyckssystrar, då de
lyckligen med sina män hade passerat den
farliga punkten.
Dammet yrde kring öfverfulla kärror,
i hvilka bönderna med vildt hojtande
sökte hetsa de arma hästkrakarne till
kappkörning. De hemfarande, åkande
som gående, blefvo gladare och lifligare,
allt efter som solstrålarne gledo uppför
de gamla murarne och skuggorna blefvo
mörkare i dälden.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
