Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rothenburg ob der Tauber. Ett reseminne. Af Ellen Fries. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rothenburg ob der tauber.
249
skarne af Tilly. Den gamle generalen
var mäkta förgrymmad på Rothenburg
för att den ingått fördrag med den
svenske inkräktaren. Han lät fängsla
de förnämste af borgerskapet och
hotade med en exemplarisk bestraffning.
Först skulle han dock deltaga i ett
gästabud, som de förskräckte
stadsborna låtit anrätta på rådhuset till
hans ära. Tilly skröt visserligen öfver
att han aldrig kysst en kvinna, aldrig
varit berusad och aldrig förlorat en
drabbning. Detta sista veta vi ju
vara osannt och hafva därför ingen
anledning att betvifla
Rothenburgkro-nistens påstående, att Tilly blef
upprymd under festmåltiden, fick sikte på
en jättepokal, som prydde bordet, och
frågade, om någon af gästerna vågade
sig på att tömma densamma. »Kan I
det», sade Tilly, »skall ock jag befria
Edra borgare från dom och död.» En
borgare, benämnd Georg Nusch, anmälde
sig till dryckesdådet. I ett drag tömde
han pokalen, som rymde tretton stora
bayerska ölstånkor. Det var en god
drick, som väl förtjänade sin belöning,
menade Tilly och återgaf fångarna
friheten. Själf drog han snart sina färde
till befolkningens jubel.
Nusch fick för sig och sina ättlingar
en årlig pension af staden, och som en
relik bevarades bägaren på rådhuset.
Hvar vår firas medelst ett storartadt
folkskådespel Tillys festmåltid och
mä-sterdrickarens minne. Tilly tyckes dock
förfarit mäkta hårdt, plundrat och sköflat,
hvarför festskådespelet firas på dagen,
då han lämnade R.othenburg. Han kom
staden att som befriare mottaga
svenskarne, ehuru man snart nog fann deras
vänskap dyr och besvärlig.
Rikskans-lärens son Johan Oxenstiernas beteende
på värdshuset Gripen föreföll äfven
denna förhärdade tid väl brutalt och
öfvermodigt, så att han i Rothenburgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
