Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mormor generalskan. En rysk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^54 mormor generalskan.
Fyrtio år hade förgått. Det ryska
området utvidgades, och Schalaschnaja,
som förut varit en viktig
bevakningspunkt vid gränsen, hade blifvit en
vanlig rysk by midt i landet, fjärran från
krigsfasor och alarm. Hjältetiden är
slut, och ett fredligt landtlif med sina
alldagliga nöjen och sorger har trädtidess
ställe. Vid denna tid var det som en
rik godsägare, som bodde i
grannskapet, beröfvade Schalaschnajaborna en
bördig dalgång, från hvilken de fingo
sitt bästa hö. De vände sig till
domstolen och processade länge, anhöllo om
lokalmyndigheternas försvar och afsände
till och med en deputation till en högre
instans, men allt var förgäfves.
Domstolarnes utslag voro till förmån för
plundraren; lokalmyndigheterna höllo
honom om ryggen; de till öfverrätten
utskickade sändebuden kastades i
fängelse, några af dem återsändes efter en
tid med fångtransport, andra försvunno
spårlöst. Schalaschnajaborna voro
förtviflade och trodde sig redan hafva för
alltid förlorat äganderätten till
dalgången. Men då framträdde »majorskan»,
som nu var sextio år gammal, och
erbjöd miren, att hon skulle åtaga sig
saken. Miren mottog anbudet, och
sedan hon bekänt sina synder för en präst
och fått det heliga sakramentet, anträdde
majorskan sin långa resa till den högste
natschalniken (ämbetsmannen), till
gu-vernementets guvernör.
Majorskans resa i den stora, vida
världen tog lång tid. Hon fick uthärda
många pröfningar, hon fick sitta på
vaktkontoren och i fängelser, vänta långa
timmar i högt uppsatta personers och
ämbetsmäns förstugor, mer än en gång
fattade man henne i armen och körde
ut henne från ämbetsverk och
domstolar. Men majorskan uthärdade allt och
vann slutligen sitt mål: traktens högste
natschalnik tog emot henne och hörde
på hvad hon hade att andraga; han
insåg det orätta i att godsägaren
tillvällat sig dalgången, gaf befallning om
att kosackernas sak skulle ånyo
undersökas och försäkrade majorskan, att den
nu skulle afgöras till Schalaschnajabornas
fördel. Med detta glada budskap
återvände majorskan till Schalaschnaja och
miren beslöt enhälligt att tilldela henne
titeln »generalska». Från den tiden
blef hon bekant under namnet »mormor
generalskan».
Men mormor generalskan gjorde
Schalaschnajaborna också många andra
tjänster. Som till exempel då hon
skaffade dem vatten. Schalaschnaja är
beläget på en stepp, som helt och hållet
saknade vatten; för att erhålla sådant
brukade ortens befolkning i dalgångarna
utgräfva dammar för att få ett slags
reservoarer, hvilka uppsamlade det
vatten, som på våren, då snön smälter,
rinner ned från höjderna, likasom äfven
regnvattnet. Men detta stillastående
vatten ruttnar under sommaren,
blommar och vimlar af mj^riader små
lefvande varelser, grodor, vatteninsekter
och infusionsdjur. Ofta lägger man
hampa i sådana vattendammar och
låter den ligga hela sommaren för att
rötas. Lukten från dessa dammar är
outhärdlig — och dock skola både
människor och djur dricka detta vatten.
Det är därför icke underligt, att under
sommartiden alla möjliga epidemier rasa
i dessa trakter: sibiriska pesten, rödsot
m. m. Dessa sjukdomar tilltaga
särskildt under höbärgningen och
skördetiden. Orsaken därtill är, att fälten i
dessa trakter äro belägna långt bort
från gårdarna, ibland på 20, 30, ja till
och med 40 versts afstånd. Bönderna
äro tvungna att taga vatten med sig ut
på fältet. Detta vatten, som står en hel
vecka i en tunna under den brännande
sommarsolen, blir så otäckt, att bokstaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
