Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Dikter. Af Rich. Bergström - Uppbrott - Enklingens bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Di k: ter.
Af Rich. Bergström.
Uppbrott.
Cfjßort till ditt lugna bo hur flyr jag icke gärna,
min goda, gamla tant, att hvila ut en stund;
hur väl har du förstått de hulda minnen värna,
där själf du hvilar trygg på helig klippegrund,
att undan stormarna, som rundt omkring dig härja,
åt dig en stilla värld med blida alfer bärga!
Se blott — en trofast krets af vänliga penater —
som i de forna dar ditt lilla bohag stå:
ekskåpet, stolarna med höga karmsirater,
porslinsherdinnorna, gökklockan i sin vrå,
japanska vasen där och lutan, många gånger
till Sinclairsvisan stämd, ochHaydnsoch Åhlströms sånger!
Med hemlig tjusnings makt de på mitt sinne verka,
årtionden jag bort af dem i tiden förs
från press och telegraf och ånga, guttaperka,
dit, där af »frågor» ej, hur »brännandet, jag störs —
farväl, du tid, med allt, hvad du har stort och galet,
jag flyttar på en stund till sjuttonhundratalet!
Kung Gustaf lefver än . . . och Kellgrens pil och lyra,
som sångens guddom vill, till skiftes klinga än;
än vankar Bellman kring i gudaskickad yra,
och Gyllenborg går än och glammar med sin vän:
ej brist mer på lektyr, när Atis och Camilla
man — fast i afskrift — har och Luthers huspostilla.
Nyss af en ung fantast, herr Göthe, är beskrifven
den unga Werthers död och kostar mången tår;
i kapp med damerna i korta klädningslifven
han sörjs af sprättar små i skor och pudradt hår:
hur franskan klingar len från läppar mouchebestänkta,
än prydligt skämt och än maximer välbetänkta!
Ord och bild, 2:dra årg.
0 minne, ljuft du är! Som jagtens horn bland bergen,
när solen nyss gått ned en skön septemberkväll,
men kantar än med guld den höga rosenfärgen
på vestra fliken där af himlens blåa pell —
så dina röster än ljuft i min själ förklinga
och väcka källsprång upp i hennes djup att springa.
0 minnets helga lund med dina dunkla gångar,
du stilla ljudande, höghvälfda ekosal,
där månen skiner klar och nattviolen ångar
och djupt ur kronorna hörs mången näktergal,
hos dig i tusen år jag kunde gå och drömma
och nu och kommande och lif och plikter glömma!
Dock upp, mitt sinnes stål! Här får jag icke bida;
Sirén, jag får ej lyss till smeket af din röst;
upp, att i ledet stå och tidens strider strida
och trycka spjut kanske till redan blodigt bröst!
Först i den sena kväll skall det förunnas hvila,
men nu står solen högt och dagens timmar ila.
—
Enslingens bref.
Suspiria de protundis.
(f)m det vore möjligt? Ja, jag skrifver,
lägger sedan brefvet på din graf;
från min lyckas skeppsbrott nog det drifver
fram till dig på evighetens haf.
Kärleken är sådan: själf ett under,
villigt han på andra under tror,
nyttjar slika barnsligt tomma funder
och åt drömmars ledning sig förtror.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
