- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
295

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En teaterföreställning under medeltiden. Af Henrik Schück. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en teaterföreställning under medeltiden.

295

i fråga, utan man lade naturligen an på
att så mycket som möjligt vara utstyrd
efter det sista modet. Dock fingo de
uppträdande ofta genom ordentliga
kontrakt förbinda sig till att vara klädda i
enlighet med rollens fordringar — en
inskränkning i friheten, som för öfrigt
tyckes hafva varit högst befogad i
betraktande af den allmänna smaken för
granna dräkter. Kostymombyten
förekommo äfven talrikt, också i fall, där
man vid våra teatrar skulle hafva nöjt
sig med en och samma dräkt. Så hafva
vi härom ett ganska löjligt kontrakt. En
borgare, hvilken under de fyra
spektakel-dagarne skulle utföra Satans
maktpåliggande roll, åtog sig att på egen
bekostnad skaffa sig en ny dräkt för hvar och
en af de tre första dagarne, hvaremot
han för den fjärde skulle på allmän
bekostnad erhålla en dräkt »aultant beau
que l’un des siens».

I allmänhet tyckas djäflarnes roller
hafva varit de mest gouterade. I
Chau-mont fanns det t. o. m. ett brödraskap,
hvilkets medlemmar endast hade till
uppgift att spela djäflar. Såsom belöning
för sina tjänster erhöllo de privilegium,
att redan tre månader innan mysteriet
skulle uppföras löpa kring i staden, iklädda
sina fantastiska dräkter. Man har äfven
exempel på, att omtyckta
djäfvulsskåde-spelare fått kostymer till skänks. Ett
har jag redan anfört. Ett annat
förekommer i Chalon-sur-Marne’s protokoll.
Inför borgmästare och råd infann sig den,
som spelade Lucifer, och förklarade, att
hans fattigdom ej tillät honom att själf
bekosta sin kostym. Emedan han var
en skicklig aktör, lofvade då abboten,
borgmästaren och åtskilliga förmögna
personer att betala hans dräkt.

Själfva rollerna voro dessutom ofta
förenade med sådana obehag, att man
har svårt att fatta denna allmänna
entusiasm. 1437 uppfördes ett passions-

mysterium i Metz. »Frälsarens roll -—
berättar stadens krönika — utfördes af
en ung prest, herr Nicolle från Neuchatel
i Lothringen, då för tillfället kyrkoherde
i S. Victor i Metz. Denne kyrkoherde
råkade i stor lifsfara medan han hängde
på korset, ty han svimmade af och skulle
hafva dött, om man ej kommit honom
till hjälp. En annan präst, som spelade
bödel, fick då öfvertaga hans roll och
hissades upp i hans ställe. Denne
andres roll öfvertogs af en tredje och på
så sätt kunde man den dagen utföra
korsfästelsescenen. Dagen därpå hade
kyrkoherden i S. Victor åter kommit sig och
spelade då uppståndelsen på ett
synnerligen värdigt sätt. I samma skådespel
uppträdde ock en annan präst, som hette
herr Jehan de Missey, kaplan i Mairange.
Han utförde Judas’ roll. Men emedan
han fick hänga för länge, förlorade
likaledes han medvetandet samt måste i följd
däraf hastigt nedtagas, föras bort och
gnidas med ättika för att han skulle komma
sig.» Då man vidare betänker, att den,
som spelade Kristus, hade att hängande
på korset deklamera ett par hundra vers
och göra detta fullkomligt naken, så
finner man lätt, att denna roll icke var
någon sinekur, och förmodligen drogo
bödlarne försorg om att äfven martyrernas
roller ej blefvo utan sina törnen. Såren
nöjde man sig dock lyckligtvis med att
måla. Så erhöll en handtvärkare i Lille
1416 två sous för det han målat sår på
händerna och fötterna på en kanik, hvilken
skulle spela Kristus. I allmänhet tyckes
man ej hafva velat gå miste om någon
af de blodiga scener, på hvilka
legenderna voro så rika, och då man icke
kunde utföra dem med lefvande
skådespelare, tog man sin tillflykt till
manne-kiner. Så t. ex. uppfördes i staden
Draguignan ett stycke behandlande
Johannes Döparens historia, och staden
lämnade då de spelande ett penningebidrag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free