Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En teaterföreställning under medeltiden. Af Henrik Schück. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
HENRIK SC.HüCK.
Så tarflig tyckes knapt någon scen
hafva varit, att icke åtminstone helvetet
varit utrustadt med några
trolleriapparater. Redan 1437 berättas, att helvetet
var så inrättadt, att munnen eller
ingången kunde öppna och sluta sig, allt efter
som djäflarne skulle gå ut eller in.
Ofvanför munnen syntes ett par ögon, lysande
af en hemsk eld.
Äfven åskådareplatserna voro ofta
jämförelsevis dyrbart inredda. Spelade man
pä en borggård, fingo väl palatsets
fönster tjänstgöra såsom loger, men ej sällan
byggde man dylika. Såsom förebild
tyckes man hafva haft den antika amfiteatern
med concentriskt stigande rader
afåskå-darbänkar och öfverst såsom afslutning
en rad af loger.
Omkostnaderna voro således ej små
och betäcktes oftast icke af
inträdesafgif-terna, hvilka, ehuru ej obetydliga, likväl
förefalla att hafva varit lägre än i våra
dagar. Då man 1510 uppförde ett
mysterium i Vienne, räckte detta i nio dagar.
För en loge betalade man då fyra écus, en
summa som i nuvarande penningevärde
motsvarar ungefär 350 frs eller närmare
40 frs om dagen. En vanlig amfiteaterplats
kostade Vs sou om dagen eller i vårt mynt
i frs 20 cent. d. v. s. för hela tiden IO
frs och 80 cent.
Såsom jag förut nämnt, betäcktes
bristen genom stadsbidrag, som tyckes
hafva uttaxerats på de enskilde
medbor-garne, och af tillskott från korporationer
och enskilda.
Då spektakeldagen närmade sig,
började skaror af främlingar från
landsbygden och närliggande orter att strömma
in till staden, skådespelarne samlade sig,
iklädda sina lysande dräkter, och drogo
i en högtidlig procession genom gatorna.
På morgonen, då föreställningen började,
stängdes stadens portar, och vakterna
mångdubblades för att på ett värksamt
sätt upprätthålla ordningen, ofta förbjöds
allt arbete, och t. o. m. kyrkklockorna
upphörde att ringa för att ej störa de
spelande. Under föreställningen kunde
man någon gång drifva liberaliteten ända
därhän att man bjöd åskådarne på vin,
och vanligen undfägnade man dem med
musik.
Och valuta fick man för sina pengar!
I Seurre började man t. ex.
föreställningen mellan sju och åtta på morgonen
och fortsatte till mellan elfva och tolf.
Efter en middagsrast på en timme
började man åter och höll i till mellan fem
och sex på kvällen. Och detta nöje var
icke blott för en dag utan räckte i flera.
Sju, nio och tolf dagar voro ej en
ovanlig tid för ett mysterium, och Apostla
gärningar, som 1541 uppfördes i Paris,
fortgick i sju månader, visserligen blott
på söndagarne.
Men dylika öfverdrifter hämnade sig
själfva. Folket vande sig af med arbete,
prästerna försummade sin gudstjänst för
att sitta på teatern, och talrika
oordningar begingos naturligen af denna
sam-manströmmande sysslolösa folkskara, som
kommit till staden endast för att roa sig.
Klagomålen blifva därför på 1500-talet
allt talrikare, den nya religiösa rörelsens
anhängare stöttes af det naiva och ofta
visserligen omedvetet blasfemiska sätt,
på hvilket den heliga historien
behandlades, och slutligen kom renässansen och
dess kännedom om det antika, strängt
begränsade och konstnärligt fulländade
dramat, af hvilket mysteriet endast kunde
betraktas som en barbarisk och nästan
hädisk parodi. Alla dessa makter
sam-mansvuro sig mot medeltidsmysteriet och
för deras anfall föll det slutligen.
På det franska renässansdramats
utveckling har det knappast utöfvat något
inflytande, men i England och Spanien
är det detta medeltidsmysterium, som
ligger till grund för den moderna
dramatiken, och äfven i Frankrike har me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
