Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - I halfslummern. Af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I halfsiummern.
Af Viktor Rydberg.
,/\rd och bild» har önskat några
rader af min hand. Tacksamheten
härför blandar sig med förlägenheten.
Det gäller att skynda, och här sitter jag
i julidagens hetta idétom och tankelat.
Skall jag tillgripa hvad som under de
sistförflutna minuterna gick igenom min
hjärna? Men dä halfslumrade jag.
Föreställningsräckorna hade då sitt fria spel
och förde på sitt vanliga nyckfulla sätt
ett viljelöst halfmedvetande till flyktiga
besök å områden under olika luftstreck.
Jag satt utanför husknuten. Ljuslekar
i trädens hviskande bladmassor ...
solglitter på krusiga lasurstrimmor mellan
blyskimrande stråk å Lilla Vartan . . .
en outgrundligt blå himmel . . . hunden
Mufti, som öfver mina fötter njöt sin
siesta — dessa och några andra
förnimmelser äro kvar i minnet och bilda en
tafla, sedd under tunga ögonlock i en
helton af vallmodoft, som lägger imma
öfver lokalfärgerna och skymmer
stigar-ne, som tanken gått.
Men här och där framskymta de, och
jag ser en skugglik vandrare och erinrar
mig, att han nyss stod i veckrik kiton
och mantel framför mig med ett
illmarigt gäckande uttryck i ett välmejsladt
helleniskt anlete. Hans hållning var
värdig, men uppsynen sådan som jag i min
skoltid föreställde mig den hos de då illa
anskrifna, nu högt aktade solisterna i
Perikles’ Athen.
I drömmen förvånas man sällan. Nej,
se en samtida till Plato och Aristoteles!
Han måtte lia kommit raka vägen från
de elyseiska fälten hit. Det spefulla
draget kring hans mun förråder ett
uppsåt att drifva gyckel. Om så, skall han
betalas med samma mynt.
Hans händer voro knutna om ett
häfte, som jag trodde vara en
forngrekisk handskrift. Aldrig i min lefnad har
jag känt tjuflust förr än då. Jag ville
rycka den dyrbara papyren till inig, för att
ur drömmen rädda den in i verkligheten
och förära den till vetenskapen och kongl,
biblioteket. Men i detsamma öppnade
han rullen. Den var ett nummer af
Art Journal, så färskt, att det luktade
trycksvärta. Sofisten pekade på en rad,
och jag läste:
An individual, who is not typical,
does not come home to us.
— Hvad säger du om det? frågade han.
— Hvad säger du själf?
— Att ett sådant påstående möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
