Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - I halfslummern. Af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o 6
viktor rydberg.
figurer, måste jag gnida karlen ut- och
invändigt med Pears soap, för att få
Guineanegerns typiska egenskaper,
andliga som kroppsliga, att flyta bort med
hans hudfärg. Ett besvärligt göra, men
det stannade ej vid det. Miljön,
platsen man fått i tiden, rummet, samhället
är typbildande. Luftstreck, religion,
uppfostran, lefnadsställning prägla det
plastiska människoämnet och skapa typer.
Man talar med skäl om en katolsk
prästtyp, om bondetypen, om flere
handtver-karetyper, om ämbetsmannatypen,
krigaretypen, diplomattypen o. s. v. Behanzin
bär den dahomeyska furstetypen skarpt
präglad. Den måste naturligtvis bort.
Men ännu var min uppgift icke till fullo
löst. Det rann mig i minnet, att det
finns en gammal lära, som fördelar de
dödlige i fyra temperamenttyper: den
sangviniska, den koleriska, den
flegma-tiska och den melankoliska. Ah, tänkte
jag, denna lära är så föråldrad, att hvarje
modern människa skämmes för att
minnas den. Fördenskull: frukta icke, att
någon anklagar dig för typisk skildring,
om du låter Behanzin vara hvad han är:
en man af den kolerisk-sangviniska typen.
Men så kommer i detta nådens år 1893
den för tillfället rent möderne psykologen
Th. Ribot och blåser nytt lif i läran om
temperamenttyperna. Hvad hade jag dä
annat att göra än att äfven ur
Be-hanzins temperament utplåna de typiska
dragen? Det var svårt men lyckades.
— Du spänner min nyfikenhet på din
rent individuella teckning af Behanzin.
Låt mig ändtligen se den!
— Vänta litet! Kort fore utbrottet
af kriget mellan Frankrike och Dahomey
kom till Behanzins hufvudstad en
europeisk rymmare, som i sitt fädernesland
begått flere mord. Han hade en kall
glans i ögonen, tillbakaflyende panna,
bred hufvudskål, framskjutande kraftiga
käkar med oregelbundet formade och
ställda tänder. Han bad att få tjänstgöra
som slaktare vid ett människooffer i Abomé,
och det tilläts honom. Jag såg, huru
hans näsborrar vällustigt vidgade sig öfver
blodångorna. Han fick en plats i min
skildring; jag afritade honom sådan han
var. Men sedan erfor jag, att
egendomligheterna hos denna ohyggliga individ
äro så långt ifrån rent individuella, att
de tillhöra en förbrytaretyp, uppställd af
professorerna Lombroso och Garofalo.
Jag måste således göra om teckningen
och beslöt, för att med säkerhet undvika
allt förbrytaretypiskt, att ikläda skurken
de anletsdrag och den hållning, som
utmärka min landsman Aristides, känd i
häfderna och ärad på de elyseiska fälten
för ädelhet och rättrådighet. Jag visade
den nya teckningen för mina hedniska
vänner därnere. Men desse obotlige
typ-svärmare upprördes på det häftigaste
däraf. De kallade mitt välmenta tilltag
ett bofstreck, begånget mot Aristides,
Hellas, mänskligheten, sanningen,
rättfärdigheten och grepo sina cypress-stafvar
för att prygla mig. Jag flydde ur deras
landamären till de kristna skuggornas,
omtalade för dem den nöd, hvari min
uppgift att teckna ifrågavarande bandit
antitypiskt och rent individuelt bragt mig,
och hemställde ödmjukligen, om jag finge
låna honom något af dragen, hållningen
och åthäfvorna hos evangelisten Johannes
eller den helige Franciskus af Assisi.
Hvilka rop af harm och afsky mitt
oskyldiga förslag framkallade 1 Jag måste än
en gång taga till benen, för att slippa
stryk. Efter denna förberedande
förklaring skall jag nu visa dig min
individuelle Behanzin.
Högtidligt upprullade sofisten ett
kartongark. Jag upptäckte å dess hvita yta
ingenting.
— Jag ser icke ett streck, icke en
punkt.
— Du ser där lika mycket som Plato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
