- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
354

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Upsala Domkyrka. Af C. R. Nyblom. Med 22 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.354

c. r. nyblom.

den stolta raden af tretton pelarpar med
tjugufem arkadbågar och elfva hvalfok
presenterar sig sålunda med sin
högtidliga rytm såsom en pånyttfödd
uppenbarelse af den kristna medeltidskonstens
förmåga att genom sinnrikt
mångfaldigande af det småningom funna och allt
rikare utvecklade motivet af pelarstöd
och arkadbågar, af väggar med fönster
och hvalf med oupphörligt utstrålande
och sammanbindande stengördlar, i
sammanhang med proportioner, på en gång
harmoniska och sublima, samt ädelt
material och känslig användning af färg, göra
ett på en gång stort och ljust, högtidligt
och inbjudande intryck.

Det ljusa och inbjudande beror
nämligen på färgdekoreringen, och denna har
bestått dels i ornamentering, dels i
figurmålning. Under ledning af arkitekten
Agi Lindegren, har den förra utförts af
målaren Edvard Bergh från Stockholm
och hans skickliga arbetare, den senare
af artisten Caleb Althin med ett par
yngre biträden.

I afseende på ornamenteringen gällde
det först att finna den bottenton, på
hvilken ornamenten skulle framställas.
Lyckligtvis erbjöd kyrkan själf härvid den
rätta utgångspunkten. I skytteanska
koret å långhusets södra sida hittades
nämligen vid aflägsnandet af kalkfärgen
ofvanför Johan Skyttes och hans frus
minnesvärd ett stycke mur, hvarå den ursprungliga
stucken med färgton och ornament
befanns kvarsittande: pä en varm, gulhvit
ton slingrade sig en ranka med blad i
grönt och rödbrunt, hvilken blifvit
återställd på sin plats och gällt såsom
rättesnöre för ali dekorering af väggfälten.
Ljust gulhvit botten med öfvervägande
grönt och brunrödt i ornamenten — se
där lösen för hela det stora arbetet.
Endast på några få ställen ha rent gult och
rent blått ingått, men då med så mycket
kraftigare verkan. — I motsats mot vägg-

fälten fingo däremot alla i murputs på
tegel utförda, konstruktiva delar, såsom
väggpelare, bågar och hvalfgördlar, grå
färganstrykning med mörka, målade
kva-derfogar, icke för att täfla med eller
härma kalkstenen i pelarne, utan för att visa
sig ha samma uppgift som dessa, men
med ärligt angifvande, att här användts
färg och puts. En fullkomligt stilistisk
ärlighet skulle här hafva fordrat
blottandet af teglet med fogstrykning öfverallt,
där tegel med puts uppträder såsom
bärande i kyrkan, såsom förhållandet
verkligen är i De Geerska grafkoret, där det
blef en följd af kalkfärgens borttagande,
hvarvid det visade sig, att bakom den
ej fanns puts. Om denna upptäckt ej
gjorts för sent, skulle man nog kunnat
tänka på en sådan åtgärd att borttaga
murbruket från alla bärande delar i
kyrkan. Men kostsamt hade det blifvit —
möjligen hade det ock kunnat betraktas
som ett våld, och på de ställen, där i
de bärande delarne tegel och kalksten
stött i hop, hade det nog gifvit anledning
till svårigheter.

Ett särskildt slags fält, som arkitekten
Lindegren infört i dekorationen, är de
»sgrafferade» fälten, där en yta fyllts
med tätt liggande parallela och
hvarandra korsande streck. Därigenom
skapas en tredje färgton, använd kring
fönstrens spetsbågar samt i långhusets alla i
väggen inlagda sköldbågar. Om dessa
fälts estetiska verkan kunna meningarna
vara delade; men deras praktiska nytta
för utvecklingen af arbetarnes skicklighet
är så mycket obestridligare. Under
dragandet af dessa hundratusentals raka streck,
hvilket betraktades som en af arbetets
svåraste uppgifter, och hvarom ibland
drogs lott, uppöfvades hos en och annan
säkerheten i handen till den grad, att
man till sist såg vederbörande, utan
föregående teckning, med penseln genast fylla
en bågsvickel med en ganska invecklad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free