- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
374

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Upsala möte. Af Harald Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frihet under Erik Puke och Gustaf Vasa.
Och framför allt hafva de ända från
hedenhös haft sin egen särskilda uppgift,
hvars betydelse ej får underskattas i
svenska folkets utveckling. Det är
norrländingarne, de gamle helsingarne med
alla deras förgreningar, som från början
fått sig förelagdt att öfver vidsträckta
ödemarker utvidga Sveriges land, det
svenska samhällets odlingsområde, med
yxa och plog, med jägarens och köpmannens
företagsamma arbete.

Men det dröjer länge, innan ett
sådant arbete hinner rödja väg för en
starkare och djupare utbredning af mera
omfattande intressen.

Så länge nybyggarne äro mycket få
och sins emellan åtskilde, hafva de fullt
upp att göra med omsorgerna om sitt
och de sinas dagliga uppehälle under
kampen mot en karg natur. Endast när
den allmänna nöden riktigt tränger på,
låta de af andre rycka sig med till
verksamt deltagande i hvad som gäller det
land de fortfarande känna sig tillhöra.
Men att på egen hand ingripa i
fäderneslandets allmänna utveckling, det ligger
dem ännu fjärran, liksom själfva de
frågor, som där borta i den äldre bygden
bringas å bane under olika omskiften.
Först sedan den spridda bosättningen
hunnit gifva upphof åt ett fastare knutet
samhällslif med större folkmängd och
mångsidigare sysselsättningar, först då
är marken beredd, där män kunna
uppstå, som äro vuxne att med själfständig
håg och kraft göra nya insatser i folkets
samfälda arbete. Och därtill fordras
äfven, att de spörsmål, som fylla tidens
sträfvanden och alstra dess oro, äro
genom sin egen art lämpade att gripa just
sådana skaplynnen, som blifvit fostrade
under de unga samhällenas lifsvillkor.
Men då händer det ej sällan, att från
kolonierna utgår ett tillskott af kärnfrisk
kraft för moderlandets föryngring.

En sådan väckelsestund synes hafva
inbrutit för Norrlands bäst utrustade
söner med protestantismens strid för sin
tillvaro och sitt herravälde i Sverige.

Om förhållandena i någon del af vårt:
land varit i yttre måtto gynsamma för
den stora religionsförändringens nästan
ostörda framgång, så var det väl i Norrland.
Där funnos inga af de vördnadsbjudande
institutioner, som under den katolska
kyrkans maktblomstring fängslade folkets
hjärtan med sin glans och sitt från släkte
till släkte fortsatta uppfostringsarbete.
Inga fornåldriga och majestätiska
katedraler med dagliga mässor, rökelse och
vaxljus, med sång af hundratals kyrkotjänare
i lysande skrudar. Inga kloster
med vidlyftiga byggnader, doftande
trädgårdar och idkeliga processioner af
munkar eller nunnor. Ärkebiskopen, med
sitt följe af ridande svenner och sin
hofstat af uppvaktande klerker, var en
sällsynt gäst i Norrlands skogsbygder och
vid dess fiskelägen. Hvarken han eller
hans domkapitel hade (oaktadt unionstidens
förläningar) där lämnat efter sig
skaror af underdånige landbor, som med
saknad utbytte krumstafvens godmodiga
husbondemakt emot de kunglige eller
adlige fogdarnes barskare och snålare
eftersyn. Sedan den första upprorshettan
gått öfver, synas helsingarne hafva gifvit
sig rätt väl till freds med undanröjdandet
af ärkestolens makt. Och i Norrlands
små och tarfligt utstyrda bondkyrkor
hade protestantismen mycket få vidskepliga
sirater att utplåna.

Det nya släktets män, som växte upp
efter den första brytningens ögonvittnen,
hade således inga sega gammaldags
traditioners makt att bekämpa inom sig
själfve, innan de kunde tillgodogöra sig
den rent lutherska bildning, som för
dem gjordes tillgänglig. Det var icke
svårt för dem att upptaga denna bildning
i dess mest konsekventa former, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:49:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1893/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free