Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nils Ericson. Af H. W. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nils ericson.
387.
leke ens vid Långbanshyttan i
Värmland ha Nils och John gemensam
minnessten, utan hvar sin. Nils Ericsons är
vägvisare till skolhuset, Johns står midt
på gårdsplanen. Där i gården bodde
bergsmannen Olof Ericsson och hans hustru
Brita Sofia Yngström under de första
tolf åren af deras äktenskap, där föddes
deras tre barn: dottern Carolina, gift
Odhner (n. v. riksarkivariens moder),
sönerna Nils och John, åren 1800, 1802
och 1803. Välståndet i hemmet tog slut
1810; efter faderns cession afflyttade
familjen till Forsvik. Olyckan blef
sönernas lycka, ty därigenom fingo de växa
upp vid och för Götakanal-arbetena.
Olika, som bröderna voro till anlag
och begåfning, äro också deras
barndomsminnen. Nils minnes torftigheten i
Forsvik och säger, att medan fadern var
förman för bergssprängarne, höll modern
mat för dem. John säger att hon höll
ett fint bord för officerare och ingeniörer.
Nils säger att det var föga bevändt med
den undervisning, det fattiga hemmet
kunde bestå honom. John kommer ihåg
en guvernant och två informatorer. Det
kan väl hända att bådas minnen äro
sanna för olika skeden. Men John har
gifvit oss rätt att tvifla på hans gamla
svenska minnens tillförlitlighet sedan han
1874 helt frankt förnekade Owens lilla
propellerångare i Stockholm år 1816,
hvilken efter samtida vittnen beskrifvits i
minnestalet öfver »svenska ångbåtsfartens
fader».
Att bröderna Ericsson lärde hvad de
fingo lära och mera därtill, det är ganska
visst, äfvensom att Göta kanal var en
förträfflig »teknisk högskola». Platen varsjälfva
»öfverdirektören», och han tyckte om
pojkarna, allt sedan han lekt med dem vid
Forsvik. Han bad kapten Edström taga sig af
dem, och Edström gjorde så. Efter hand
fingo gossarna aflöning, 30—50 öre om
dagen. Så blefvo de anställda på flottans
mekaniska stat, först i underofficersgrad,
sedan gick Nils vidare inom kåren, men
John lämnade den, tvärt emot Plåtens
vilja. Han hade sin vilja för sig. För
honom bar det af från kanalen till
Jämtland, till Stockholm, England och
Amerika. Han kunde icke med att vara i
någon annans tjänst, han uttråkades af
»vanans nötta läxa». Han ville
experimentera och bli stor. Redan när han
1826 lämnade Sverige, var han fullt
öfvertygad om framgång. Genom sin
»eldmaskin» skulle han inom årets slut
förtjäna 10000 £ — och därefter göra nya
experiment; det skref han på våren 1826.
Det gick vida långsammare, men det
gick.
Nils däremot stannade kvar i flottans
mekaniska kär och vid kanalarbetet. Han
var en städad yngling och blef en vacker
officer, alltid påpasslig, ihärdig,
uppmärksam på sig själf. 1824 chef för
Jäfver-sta station, var han 1828—30 arbetschef
för Östgöta-linien Asplången—Östersjön.
1830 blef han kapten i flottans
mekaniska kår och erhöll efter ansökan plats
som öfvermekanikus vid Trollhätte-kanal
och mekanikus för arbetena å segelleden
Vänern—Göteborg.
Göta kanal öppnades i sin helhet
1832. Ericsson utnämndes till major och
chef för västra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet. Nu begynte hans själfständiga
verksamhet.
Trollhättekanalen måste ombyggas
efter Göta kanals dimensioner — men hvem
skulle bekosta det? Gamla bolaget
begärde endast att få sina aktier inlösta,
så afstod det gärna från sin kanal och
sina privilegier, Göta kanalbolag sade
ingenting under de år, kapitalet
eftersöktes; Ericsson, själf aktieägare i gamla
Trollhättebolaget, hade 1834 gjort upp
nybyggnadsförslag och
kostnadsberäkning; riksdagen hade (1835) anmodat k.
m:t att ur handels- och sjöfartsfonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
