Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nils Ericson. Af H. W. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. W.
befäl så mycket hellre, som den fullföljt
verket och hållit den svenske
järnvägsmannens fana högt. Det svenska
ban-byggandet står alltjämt i främsta ledet i
Europa och har, som Ericson utlofvade,
»väl uppfyllt de förhoppningar, nationen
därvid fästat».
När kung, regering och riksdag på
festtåg farit västra stambanan i ända,
från Stockholm till Örebro och Göteborg
samt dessutom två tredjedelar af södra
stambanan (Falköping—Nässjö—Malmöl
hunnit öppnas för trafiken, ansåg Ericson
det omöjligt att längre i en hand förena
byggnads- och trafikstyrelsen, liksom han
fann det rättvist att nya män kommo till
makt och ansvar. Med utgången af 1862
fränträdde han därför sin dubbla
chefsplats och efterträddes af två särskilda
styrelser, trafik- och byggnads-styrelsen,
af hvilka den senare under årens lopp
befunnits obehöflig, hvarefter den förra
under titel af järnvägsstyrelse från k.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
mottager färdigbyggda bandelar.
Men Nils Ericson skulle belönas. Väl
hade han 1860 blifvit baron och 1862 fått
storkors i briljanter, men staten borde
väl visa sig äfven ekonomiskt tacksam,
liksom Nya Trcllhättekanalbolaget. En
statsgåfva af 200000 rdr motionerades
också i Borgarståndet; men k. m:t
pro-ponerade en pension af ioooo rdr och
ett årsarfvode af 5000 rdr för Ericsons
fortfarande anställning som regeringens
rådgifvande ingeniör. Men den saken
vann icke statsutskottet för sig. Det
föreslog i stället riksdagen att bestämma
pensionen till 15000 rdr utan något tal
om behof af Ericsons fortfarande tjänster.
Murén stred fåfängt för regeringens
proposition: de i 5000 kronorna beviljades å
allmänna indragningsstaten och det
vältaligaste beröm i motiveringen fick
öf-verskyla dekonfityren i afslaget.
Åtskilliga strömningar inom opinionen
fruktade Ericsons inflytande som
regeringens" officiele rådgifvare, vid sidan af
de nya styrelserna och vid sidan af
statsrådet; bland dessa opinerande hördes kanske
mest representanterna för den inhemska
järnindustrien. Ericsons motvilja för
experiment och farhåga att fördröjas i
arbetets utförande genom att sätta sig i
beroende af svenska verkstäder hade
vållat, att ingalunda allt gjorts, som kunnat
göras för att raskt utveckla den
inhemska tillverkningen af järnvägsmateriel.
Undersökningar om det svenska järnets
användbarhet i detta fall framtvungos af
i86o-års riksdag. Men för att rättvist
bedöma detta missgrepp af Ericson måste
man betänka att han icke var en
vetenskapligt bildad ingeniör, att han alldeles
icke visste-om det svenska järnet var lika
användbart till skenor o. d. som det engelska,
att han icke vågade inlåta sig med svenska
oförsökta verkstäder, då det fanns engelska
välförsökta, och att han alltid i främsta
rummet höll på snabbt och dugligt
arbete. Men det måste erkännas, att om
Ericson haft en större syn på tingen och
en större tillit till de svenska
verkstädernas ekonomiska och tekniska förmåga,
kunde millioner varit använda till deras
uppkomst redan under de första
järnvägsbyggnadsåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
