- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
402

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leksand. Af Johan Elg. Med 11 bilder efter teckningar af C. E. Törner och fotografier - Bönen. Efter Lermontov. Öfversättning af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

402

johan elg.

vanligen till en högljudd konversation,
gärna med spetsiga anmärkningar om de
dansande; flickorna dansa ej gärna med
honom. Mången turist, som deltagit i
dessa dansnöjen och tagit sig en sväng
»med kullom», har blifvit förvånad öfver
den lätthet och smidighet med hvilken
de dansa; mången gång kan man på en
bal i hufvudstaden få dansa med en dam i
sidenskor, som kommer en att med saknad
minnas den elastiska polkan eller den
»sväfvande» valsen på Leksands brygga med
en Kirsti eller Anna i smorläderskängor.

Midsommarnatten och kanske äfven
någon annan vacker sommarnatt slutas
dansnöjet med en promenad till
»Käring-bärget», där man ser solen gå upp.

Och när solen höjer sig öfver
Åsle-dens mjuka kontur, kommer skogarnes
daggvåta grönska att glänsa, förgyller
tegarnes växande gröda och öfvergjuter
Dalälfvens buktande linie och Östervikens
spegel med sitt strålande morgonljus, och
när man ser och hör sig omgifven af
denna kraftfulla, okonstlade ungdom, som
ett jäktadt stadslif, en sjuk tids »grande
nevrose» aldrig berört, då sväller det
i bröstet af kärlek och hopp vid
tanken på att detta är vårt land och
vårt folk — om man eljes har något
hjärta för sitt land och sitt folk. Och
hvem har ej det, som blott lärt att känna
dem?

Bönen.



Efter Lermontov.

När under lifvets lidande
af sorg bekläms mitt bröst,
då hviskar jag förbidande
en hoppets bön till tröst.

En himmelsk styrka röjer sig
i dessa hjärtats ord,
och salig glädje höjer sig
från sorgens tunga jord.

Mitt bröst blir lättadt, vältande
allt lifvets slafveri,
och uti tårar smältande,
jag andas åter fri.


                Alfred Jensen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:54:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1893/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free