Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fröken Hall. Af Hjalmar Söderberg - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg hon till sängs hela dagen i en tung,
dvallik sömn.
Man vågade icke underrätta öfversten
om något af allt detta.
En afton på senhösten, då blåsten ref
de sista gula lofven från de gamla
lindarne i västra alléen, såg man fröken
Hall med snabba steg glida utmed
husraden, vika af en sidogata och försvinna
genom porten till kyrkoherde Schröders
hus. Hon hade ett samtal på öfver en
timme med kyrkoherden, en kraftfull och
myndig femtio års man med ett
välgörande lugn i stämma och tonfall. Man
fick aldrig veta hvad som yttrats under
detta samtal, men fröken Halls exaltation
började under den närmaste tiden
märkbart lägga sig. Hon började med ny
ifver ägna sig åt sin musik, som hon
under det första året efter hemkomsten helt
och hållet försummat. Hon återtog sin
gamla vana att göra en ridtur hvarje
morgon, oftast i sällskap med sin far,
och småningom gled hon på nytt in i
sällskapslifvet; hon dansade emellertid
icke mera. Hennes välgörenhetsifver fick
med kyrkoherde Schröders hjälp en mera
praktisk riktning än förr.
Hon förvärfvade under dessa år lika
många vänner, som hon under sin första
ungdom haft beundrare. Friare saknades
icke heller nu; men hon afslog alla
anbud, med ett vemodigt smålöje.
Åren runno, och det ena blef det
andra likt. Öfversten blef pensionsmässig
och spelade hvarje afton ett parti piket
med sin kusin, tant Aurore, som varit
husets värdinna ända sedan hans hustrus
död; hon dog ung. Vid samma tid
flyttade doktor Smith in i bottenvåningen;
man behöfde icke så stort utrymme nu
som i gamla dagar, då det fördes stort hus.
Doktor Smith, kyrkoherden Schröder och
major Arfvidsson — en gammal torrolig
herre, pensionerad också han — voro
numera familjens närmaste umgängesvänner,
Öfversten dog; och det hvita huset
med de gröna persiennerna blef ännu
tystare och mera tomt. Det var numera
doktor Smith, som spelade piket med
tant Aurora om kvällarne, när
omständigheterna tilläto det. Doktorn hade
nämligen sina perioder, då han stängde sig
inne i sina rum och icke ville se någon
människa; han påstod att han var
sysselsatt med vetenskapliga experiment. Det
hade varit hans lifs stora dröm att finna
ett botemedel mot kräfta; hans hustru
hade dött i denna sjukdom. Genom hans
hushållerska hade det emellertid kommit
ut, att doktorn helst experimenterade med
en konjaksflaska på bordet.
Fröken Hall åldrades, och hennes hår
blef grått nästan utan att hon märkte
det. Då hon satt vid pianot och fingrade
på någon af sina favoritkompositioner
sedan gammalt, kunde det hända, att hon
hastigt slutade upp midt i en takt och
föll i tankar. Det föll henne in att söka
i sitt minne efter året, månaden och
dagen, då hon första gången spelade dessa
noter, och då hon funnit dem, blef hon
sittande i en slags stel förvåning öfver
att tjugu år eller mera hunnit gå sedan
dess. Och en dag föll hon i gråt, då
hon af en slump fick i händerna ett häfte
etyder, som hon med möda sträfvat sig
igenom som liten flicka.
Då och då fick man genom bref,
tidningsnotiser och vänners meddelanden
underrättelser utifrån världen. Henrik
Grubbe hade gift sig förmöget och
avancerat till kapten, men ansågs icke längre
som någon framtidsman; han var till
gengäld så mycket mera fruktad för sin hvassa
tunga. Om Mareks berättade en
gemensam bekant, som gjorde visit hos fröken
Hall på genomresa till Stockholm och
som känt honom nära, att han för
ungefär ett år sedan dött vid en österrikisk
badort. Han påstods under de senaste
åren ha hufvudsakligen uppehållit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
