Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fröken Hall. Af Hjalmar Söderberg - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med spel, sedan han gjort slut på sin
förmögenhet. Kyrkoherde Schröder, som
var närvarande då detta berättades och
som iakttog att fröken Hall hastigt blef
mycket blek, skyndade att leda samtalet
in på ett annat spår.
—- — Långa vinterkvällar, då mörkret
låg som ett svart tomrum öfver staden
och slätten, kunde hon gå af och an
genom rummen, medan tant Aurore sof i
en gungstol med sin stickning i knäet
— af och an, i gnagande oro. Och om
hon stannade ett ögonblick och höll
andan, medan pendylens pickande från
kakelugnsfrisen var det enda ljud som bröt
dödstystnaden i huset, kunde det förefalla
henne, som om tillvaron frusit fast och
tiden stod stilla.
Sommaren var hennes bästa tid. Hela
förmiddagar kunde hon sysselsätta sig i
trädgården, som sedan barndomen var
hennes favoritplats; och eftermiddagen
gick vid pianot eller under samtal med
kyrkoherden och doktor Smith, medan
lindblommornas söta och starka doft slog
in genom alla fönster. Doktor Smith var
stockholmare; slumpen och
nödvändigheten att finna en snar utkomst hade
drifvit honom bort till denna vrå af
världen, och han hade aldrig lyckats
acklimatisera sig. Fröken Hall log med ett
inåtvändt uttryck i blicken, medan hon
lyssnade till hans klagovisor. Hon kunde
inte finna att det var någonting väsentligt,
hur stor den stad var som man skulle lefva i.
— Litet mera eller litet mindre buller
från gatan, då man öppnar fönstret ...
Det betyder ju så litet.
Doktorn skakade på hufvudet och
vidhöll sin mening. Nu var det i alla
fall för sent att vända tillbaka; han var
för gammal, och han skulle finna ett
annat Stockholm än det han hade lämnat
för trettio år sedan.
Och han gick till tant Aurore för att
få sitt parti.
Fröken Hall blef sittande vid fönstret
i en hvilstol, klädd med ett
gammalmodigt tapisseri med jättestora skära och
hvita rosor, omslingrade af långa, blekt
blågröna vassblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
