Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I Chicago och på världsutställningen. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter amatörfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
karl af. geijerstam.
där. Jag har själf sett en död häst ligga
på Prairie-avenue, och jag passerade förbi
den på kabelspårvagn under en hel vecka.
På min fråga, hur länge hästen fick ligga,
svarade mig en vänlig gentleman, att
den får ligga, tills grannskapet blir
outhärdligt. Barbari och kultur möta
hvarandra här i rent groteska former.
Allt detta se europeerna. De se
storheten i dimensionerna men halfheten i
utförandet, och de rycka på axlarna åt
den själfbeprisning, för att icke röra
själfför-gudning, hvartill alla Chicagobor göra
sig skyldiga, och så säga de: humbug,
Luftbana.
sir! — något som de ej hafva rätt
till, ty de amerikanska stadssamhällena
hafva mycket godt att bjuda, äfven om
allt ej hunnit blifva färdigt, och äfven
om deras inbyggare äro själfbelåtna som
barn.
Dessa amerikanska egendomligheter,
hvilka utvecklats till sin höjdpunkt i
Chicago, skall man städse hafva i
minnet, just när man vandrar omkring på
Worlds fair, ty dä förstår man, hvarför
mycket är som det är, hvarför en mängd
himmelstormande ord af entusiasm
utkastas af Chicagos press, och genom
insikten därom, att denna skrytsamhet och
kärlek till det blott och bart kolossala
äro egendomligheter i det amerikanska
skaplynnet, hvilka ej mer hindra
duktighet än en tenors fåfänga lägger
hinder i vägen för god sång, blir man
mindre benägen att rycka på axlarna och
kalla allt med det fula namnet humbug.
Man visste ju på förhand mycket om
de kolossala dimensionerna. Hela vägen
från Europa hafva dessa tutats en i
öronen, men ej på samma sätt som i själfva
Chicago. Där först får man en idé om
hvad dessa jättelika dimensioner betyda
för amerikanarne och särskildt
för Chicagoborna. Jag tror ej
att många saker göra dessa så
glada, som de jämförande
siffrorna mellan utställningarne i
Chicago och i Paris. Om hela
Europa med en mun säger:
allt var genomgående mycket
vackrare i Paris, så tröstar sig
Chicagobon dermed, att i
Chicago var utställningen tre
gånger större, och att inuti
mann-facture-building skulle två
Köl-nerdomer kunna stå ofvanpå
hvarandra.
Jag hade det nöjet att förra
året i fantasien leda denna tidskrifts
läsare öfver utställningens område. Föga
anade jag då, att det skulle falla på min
lott att föra dem med mig på den färd,
som jag nu i verkligheten företagit dit.
Så snart vi beträdt Worlds fairs mark,
lägga vi märke till alla
utställningsbyggnadernas hvithet. Hela utställningen har
ock blifvit kallad den hvita staden. Våra
ögon bländas af alla dessa hvitmenade
kolosser, som spegla sig i de hvarandra
korsande kanalerna. De efterhärma
marmor, men jag tror väl ej att någon ett
enda ögonblick tänker, att han har äkta
material framför sina ögon. Nej, ett
enda ögonkast säger oss, att hur lysande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
