- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
416

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I Chicago och på världsutställningen. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter amatörfotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416

karl af. geijerstam.

Det sätt, hvarpå det slaktade djuret
behandlas, är till den grad fulländadt, att
man ovillkorligen häpnar. Vid åsynen
af de utställda djurkropparna fattas man
ovillkorligen af den tanken, att dessa
äro särskildt afsedda för utställningen.
Så är dock ej förhållandet. Jag
besökte utställarens slakteri och gick
igenom de vidlyftiga, starkt afkylda
förvaringsrummen för slaktadt kött; och i
hundratal hängde där oxar, får, svin, alla
så väl och noggrant behandlade som dem
vi se i deras mönstervagn på
utställningen.

Alanufacturc-building.

Vi kasta en flyktig blick på
utställningen af landtbruksredskap, som väl
kanske intressera oss mindre. Vi kunna
dock ej låta bli att anmärka, hur
prå-ligt utstyrda de flesta maskiner äro.
Plogbillarna äro förnicklade,
dragstängerna äro målade och polerade, alla
metalldelar på tröskverk äro förnicklade,
allt lyser som solen i Karlstad, och man
frågar sig, om dessa maskiner icke äro
afsedda att stå som prydnader i en salong.
Ute pä fältet hafva de bestämdt ingen
användning. Ah nej, dessa äro »only
for show», d. v. s. blott för att skylta
med. De få stackars maskiner, som
kommit dit i sitt naturliga, oförfalskade skick,

se så tarfliga och ömkliga ut, att vi
riktigt tycka synd om deras utställare.

Vi vandra nu ned till utställningens
stora »clou», industripalatset. Det är de
praktiska amerikanarnes svar på
Eiffeltornet. De tänkte först bygga ett torn
dubbelt så högt som detta, men så tyckte
de förståndigt nog: hvad skall det tjäna
till? Och de släppte i stället lös hela
sin mammoth-fantasi vid byggandet af
ett industripalats.

Detta är det mest karaktäristiska på
hela utställningen. I de stora
proportionerna är ju dennas styrka främst att
söka, och detta hela
utställningens kännemärke är mest
genomfördt i industripalatset. Och
amerikanarna hafva haft många
glada stunder genom att
jämföra det med andra byggnader;
först och främst tänka de på
hur mycket det kostat, sedan
hur lång tid det tager att gå det
rundt, samt huru många
människor, som på en gång varit
samlade därinne (det är 150,000).
Denna kolossala byggnad hör
ej till de många smaklösa på
utställningsområdet. Med sina
af hvalfbågar prydda fasader
och sitt luftiga, af smäckra järnbågar
uppburna tak gör den ett både kraftigt
och behagligt intryck.

Det är ett lyxens tempel, detta
industripalats. När man inträder däri, får
man ett våldsamt intryck af huru
njut-ningslysten och praktälskande vår tid är,
och i huru hög grad vår tids
industriela resurser och andliga kraft tagits i
anspråk för att tillfredsställa hela den
rika, begärliga medelklassens lystnad
efter komfort och behag. Man går
omkring timme efter timme, dag efter dag,
och man frågar sig: hvar har den stora
mängden plats här? Vi se allt, hvarmed
de rike fylla sina bostäder; vi få här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free