- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
423

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Amerikanskt sällskapslif. Af Cecilia Wærn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

amerikanskt sällskapslif.

423

som »vår tids Athen», och det är endast
de modigaste och ärligaste, som icke ge
sig min af att förstå allt och vara
belästa i allt. Välbekant är ju ock, att
Boston är föreläsningarnes stad, och
särskildt populära äro sådana föredrag och
kurser, som behandla ämnen för dagen.
Mer än en dam lefver på att ge ’classes’
i »topics of the day»; en uppgift, som
egentligen består i att följa med hvad
som händer och sker och servera en
resumé däraf, som sätter åhörarinnorna i
stånd att något så när förstående
samtala om silfverbillen eller »the Presidents
message» eller den Hawajiska frågan.

I New York, där de gå så långt i
vanvördnad att en verkligt beläst dam
undrande frågade mig: »Can you tell me
what they find in Emerson?» — i New
York läses i motsvarande kretsar vida
mindre, men så förskonas man också
från låtsad lärdom. Samtalsämnen äro
teatrar, Paderewski, Duse, den senaste
storartade bjudningen, sällan eller aldrig den
senaste boken. Tonen är ledigare och
kvickare än i Boston och utan detta eviga
tal om, huru jäktad man är, som i Boston
förefaller så misstänkt. Lifvet är nog
jäktigt, feberaktigt och sönderslitet här,
men det skulle icke förefalla så för den,
som icke själf röner det, när man mötes
på en lunch eller pärlor lecture. Några
komma nog sent, andra gå tidigt, men
de, som äro samlade, hänge sig helt åt
ögonblicket, diskussionen är allmän,
skämtet gladt, stelhet alldeles bannlyst. Mera
pröfvande äro här, som i andra länder,
de stora notvarpen. De hållas vanligen
om eftermiddagen. Värdinnan i fullständig
sällskapsdräkt står nära dörren under hela
akten; gästerna komma i visit- eller
gat-dräkt. I salen står tébord med
ofiicie-rande prästinnor, unga vackra flickor.
Vid mycket stora receptions serveras
mayonnaise, gåslefvero. s. v. samt ’punch’,
d. v. s. hvitt bishoff. Blommor före-

komma alltid samt stor lyx i broderade
och hålsömmade tédukar. Ibland ser
man ännu en i>blue tea», då brickdukarne
äro af t. ex. blått eller skärt indiskt
siden, blommorna, ljusskärmarna och
t. o. m. bakelserna äro hållna i samma
färg. Dock är detta bruk redan litet ur
modet och öfverlämnadt åt dem, som
hämta sina idéer från
fruntimmerstidnin-garne. Dessa innehålla äfven matsedlar
för »blå mat» och »hvit mat», hvilken
senare anses särdeles lämplig för
fadder-skapsbjudningar. Vid stora receptions
’biträdes’ värdinnan alltid af några
väninnor, hvilka dock icke göra många
försök att medelst presentationer få
allmänt samtal i gång, hvilket för öfrigt
skulle vara förspilld möda. En sådan
reception har tvä fördelar framför ett
svenskt notvarp. Det är tillåtet att
tilltala hvarandra utan presentation, och
pinan är vida kortare. Annars bjuder
en sådan reception ett lika godt tillfälle
som trots någon svensk supé att
filosofera öfver förvändheten i föreställningen,
att man uppfyller en social plikt genom
att pålägga sina bekanta en börda. Här
i New York är det genom de långa
afstånden en ganska kännbar börda. Det
är icke mödan värdt att resa en svensk
mil för att skaka hand med värdinnan,
börja ett samtal med någon bekant, som
genast afbrytes af nykomna, eller säga
något om rummen eller tébordet till en
obekant för att slippa att känna sig så
förtvifladt ensam, dricka en kopp té, och
beklaga att man måste gå. Mycket
modernt är det också att bestå
’entertain-ment’, betala musik eller föredrag af någon
med namn, låta en debuterande talang
göra sig hörd eller någon med en
mission söka väcka sympatier för den. Ibland
bjudes man på Mr and Mrs N. N. Det är
ganska trefligt att på detta vis vara heders
gäst. (Där man i Sverige skulle ge en
middag för någon, ger man här en recep-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free