Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Litteratur. Lermontov, »Kavkaziens Byron». Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flammade upp och tog sig uttryck i en dikt,
som varmt tolkade landets sorg öfver denna
förlust. Dikten spreds som en löpeld och
vann bifall äfven på allerhögsta ort.
Emellertid blef Lermontov härför retad af sina
egna och Puschkins fiender inom den
förnäma bördsadeln, och han skref då ett
tillägg af 16 rader, hvilka på prosa lyda så:
»Men I, högfärdige ättlingar af fäder,
beryktade för skurkaktighet! I, som stån i
lysten klunga vid tronen såsom frihetens,
snillets och ärans paladiner! I skylen er i
lagens skugga; I hafven lag och rätt på
er sida, och allt måste tiga. Men
däruppe finnes en domstol för er,
sedeslöshetens yngel; det finnes en fruktansvärd
domare som bidar. Han är otillgänglig
för guldets klang; han genomskådar alla
tankar och handlingar. Då skolen I
förgäfves söka krypa bakom förtalets rygg;
det skall ej båta er mer, och med allt ert
svarta blod skolen I ej kunna afplåna det,
som skalden oskyldigt gjutit.»
På en bjudning hos grefvinnan Fersen
gjordes kejsarens gunstling, grefve
Benkendorf, uppmärksam på denna smädedikt
mot »la crême de la noblesse», och till
kejsaren skickades från anonymt håll de
16 raderna med öfverskrift: »uppvigling
till revolution». Följden vardt, att
Lermontov degraderades och förvisades till
Kavkazien.
Kavkazien återsåg han nu såsom
mognad skald, än mer gripen af världsförakt
och hat »in tyrannos». Med blaserad
skepticism kastar han sig i äfventyr och nöjen,
likasom Petschorin, Eugen Onegins
själsfrände, i hvilken typ Lermontov tecknat
sig själf i sin berömda roman »En hjälte
från vår tid», uteslutande byggd på
kavkaziska verklighetsmotiv. Han strör omkring
sig poem och utkast till poetiska
berättelser, som på ett utomordentligt praktfullt
sätt återgifva den kavkaziska naturens
skönhet. Här gör han ock flere framstående
bekantskaper eller återknyter gamla: med
sin vän dekabristen furst Odojevski,
hvilken efter straffarbetet i Sibirien tjänade i
Kavkazien såsom soldat; med Puschkins
yngre broder, löjtnant Lev Sergejevitsch,
hvilken endast genom en slump undgått
att dela dekabristernas öde.
Äfven knöt han en flyktig bekantskap med
en tysk skald, den bäste kännaren i
Tyskland af det Puschkinska tidehvarfvets poesi
— det var den unge Bodenstedt,
»Mirza-Schaffys» sångare, hvilken kommit såsom
lärare till Moskva och Tiflis och sedan
företog flere resor i det orientaliska
Ryssland. Af Lermontovs sekundant i den
sista duellen, Gljebov, fick Bodenstedt
bland annat några epigrammatiska dikter
af Lermontov i originalhandskrift.
Bodenstedt öfversatte dem på tyska, men de ryska
koncepten hafva gått förlorade, så att det
egendomliga inträffat, att de ryska
dikterna från den tyska tolkningen åter blifvit
öfverflyttade till ryska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
