Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sokrates och Aristofanes. Ett stycke antik kulturhistoria. Af Johannes Paulson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 johannes paul son.
i luften, blott du binder ett band om
foten på den, liksom man gör med en
tor-dyfvel.
Streps. Nu har jag funnit ett
förträffligt sätt att komma ifrån ett sådant mål.
Ja, du skall själf medge att det är utmärkt.
Sokr. Hvilket sätt då?
Streps. Har du hos apotekarne sett
den sköna, genomskinliga sten, med
hvilken de tända eld?
Sokr. Menar du brännspegeln?
Streps. Ja visst. Nå hvad säger du,
om jag, när notarien förde in målet i
protokollet, ställde mig pä afstånd emot
solen och smälte bort bokstäfverna i
anklagelsen emot mig?
Sokr. Det är genomfiffigt.
Streps. O hvad jag är glad, att jag
så behändigt fått en skuld på fem
talenter utstruken.
Strepsiades har blifvit uppblåst öfver
det erkännande han vunnit af sofisternas
store mästare, men högmod går för fall.
När Sokrates förelägger honom ännu en
uppgift, dummar han sig:
Sokr. Huru skulle du reda dig, om
du blefve anklagad och lupe fara att bli
dömd?
Streps. Det är ofantligt enkelt.
Sokr. Så säg det då.
Streps. Jag säger det också: under
den förutsättning att där vore ett mål före
mitt, skulle jag löpa bort och hänga mig.
Sokr. Nu är du dum.
Streps. Det skulle jag visst göra; ty
ingen lärer resa rättegång emot mig, se n
jag är död.
Sokr. Inga narrstreck, utan packa du
dig i väg. Jag vill inte öda någon
undervisning på dig.
Det är förgäfves Strepsiades beder
och besvär sin mästare. Sokrates
kraftiga svar blir detta:
Drag åt skogen, minnesslöe och
ärke-dumme gubbstut.
Koren ger Strepsiades rådet att i sitt
ställe skicka sonen till Sokrates. Vore
bara denne son icke så stark och
bråddes han blott icke så mycket på sin
stolta moder! Strepsiades går för att
hämta sin son. Då han med denne åter
uppträder på scenen, äro de redan i fullt
gräl: sonen vill icke blifva Sokrates’
lärjunge. Då Feidippides råkar svära
vid den olympiske Zeus, skrattar
Strepsiades åt honom därför att han,
änskönt så ung, har en så gammalmodig
gudstro, och tager sig däraf anledning
att skrytsamt gå igenom för sonen hvad
han själf nyss lärt och föga begripit.
Feidippides låter ändtligen öfvertala sig,
men till fadren fäller han den hotande
repliken:
I sanning, detta kan du komma att
ångra en dag.
Strepsiades anhåller att sonen,
därest han icke kan lära bägge arterna af
föredrag, åtminstone måtte få lära det
sämre föredraget, det med hvilket man
kan göra orätt. Sonen sättes själf i
tillfälle att välja mellan dem; ty det
rättrådiga föredraget och det orättrådiga
(eller rättrådighetens och
orättrådighetens talemän) uppträda inför honom emot
hvarandra, skildrande hvar för sig sina
egna förtjänster och sina motståndares
fel. Det rättrådiga föredraget äger alla den
gamla goda tidens egenskaper, det
orättrådiga alla den nya tidens lyten. Detta
mot samtiden och de närvarande
åskådarne starkt satiriska parti slutar med
att det rättrådiga föredraget måste
erkänna sig besegradt. Därefter följer ett
korparti, under hvilket Feidippides’
undervisning hos Sokrates tänkes fortgå.
I nästa scen kommer Strepsiades med
en mjölsäck på ryggen. Han räknar
efter huru långt det är igen till
betalningsterminen. Dock — har blott
Feidippides riktigt lärt konsten att tala,
bekymrar det honom icke. Han klappar pa
»vishetsfabriken». Sokrates öppnar själf.
Mjölsäcken lämnas i lärarearvode *, och
Både Plato och Xenofon berätta, att Sokrates aldrig tog emot betalning för någon undervisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
