Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sokrates och Aristofanes. Ett stycke antik kulturhistoria. Af Johannes Paulson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sokrates och aristofanes.
443
Sokrates försäkrar att Feidippides så väl
lärt sig det sämre föredraget, att fadren
med hans hjälp kan dra sig ur hvilken
rättegång som helst. Strepsiades är
öf-verlycklig. Han hälsar sin son med de
hänryckta orden:
Hvad jag är glad öfver din filosofiska
blekhet! Nu först kan man riktigt se, att
du är en fräck förnekare och
disputations-hjälte, och detta karakteristiska atenska:
»Hvad menar dur» blomstrar härligt på
dina läppar. Jag vet att du kan göra
orätt och chikaner, men ändå själf synas
stött.
Och längre fram:
Jag måste för mig och min son
stämma upp en fröjdesång:
»O öfvermåttan säll är du!
Naturen vis dig födde ju
Och vis en son du fostrar nu.»
Så skola mina vänner och bykamrater
säga och prisa mig lycklig, när du vinner
vid domstolarne.
Feidippides föres in i Strepsiades’ hus
för att förplägas, men — Strepsiades
fordringsägare infinna sig på scenen.
Pasias, den förste fordringsägaren,
försäkrar att han vill inte låta den vanäran
komma öfver sin fädernestad, att han
skulle låta ett tillfälle att väcka
rättegång gå sig ur händerna (alltså åter en
släng åt atenarnes processlystnad). Då
han nu återfordrar de pänningar, han
lånat åt Strepsiades för att denne för dem
skulle köpa en häst (åt sonen), finner
Strepsiades att det är en galenskap.
Alla människor veta ju, att han hatar
allt hvad hästar rör.
Pasias. Men du svor vid Zeus, att du
skulle betala dem tillbaka.
Streps. Det var då, ja; ty
Feidippides hade ännu ej lärt den moderna
talekonsten.
Pasias. Tänker du alltså verkligen att
neka till din skuld?
Streps. Hvad fröjd skulle jag annars
ha af hvad Feidippides lärt?
Pasias. Och du har mod att svära dig
fri vid gudarne?
Streps. (med öfverlägset förakt) Vid
hvilka gudar?
Pasias. Vid Zeus, Hermes, Poseidon.
Streps. I sanning, jag lägger gärna till
en tredaler, bara för nöjet att få svära
falskt.
Sedan Strepsiades skämtat med Pasias’
runda måge och tillika kuggat honom i
genus- och ordbildningsläran, förklarar
han att till en människa, som är
okunnig i sådana ting, kommer han aldrig att
betala ut ens en obol.
Pasias aflägsnar sig under hotelser,
och en annan fordringsägare, Amynias,
kommer. Denne afspisas på
liknande sätt. Då han på frågan, huruvida
han tror att det är nytt rägn, som
faller för hvarje gång, eller att solen drar
upp det gamla rägnet och låter det falla
om igen, svarar, att det vet han inte och
det bekymrar han sig inte om, får han
höra den något öfverraskande
konklusionen: när du inte känner till sådant, huru
kan du då vänta att få dina penningar
tillbaka? Då Amynias, om han också icke
kan få kapitalet, är nöjd om han kan få
räntan, frågar Strepsiades honom hvad
räntan är för ett djur. På svaret att det är
räntan, som kommer kapitalet att växa,
erhåller han den oväntade upplysningen
att, då, som han själf måste medge,
hafvet icke växer genom flodernas tillflöde,
det alldeles icke kan vara meningen att
kapitalet skulle växa genom räntans
läggande därtill. I sitt öfvermod kör
Strepsiades honom bort med våld.
Sedan en korsång förmedlat
scenväxlingen, kommer Strepsiades rusande ut
ur sitt hus under jämmerrop. Han har
fått stryk af sin egen son, och denne
påstår fräckt att han var i sin goda rätt,
när han klådde far sin. Anledningen
till grälet var den, att fadren hade
bedt sonen enligt gammal grekisk sed
vid bordet sjunga en sång och
särskildt önskat höra en sådan af den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
